Dille på tvillingar

Nu vet jag inte hur många gånger jag sagt detta... men nu säger jag det en gång till. Men man vet aldrig, ni kan ju ha missat det även om det låter osannolikt. I synnerhet om ni läst tidigare inlägg. Hur som helst så slog det mig att mitt bokmanus kanske inte är så bra som jag trott. Att jag kanske borde göra ytterligare en redigering innan jag fortsätta skicka in den till bokförlag.

Sagt och gjort jag satt mig ner och började läsa. Gissa vad som hände? Jo det ska jag berätta för dig. Det tog ungefär ett par rader in i kapitel 4 så hittade jag det första misstaget. Och inte litet heller. Sen hittade jag förstås stavfel, upprepade ord och alla tänkbara fel. Gisses! Jag måste nog läsa om manuset från kapitel ett.

Omvandlades till en.

Det första stora misstagen, som jag nämnde här ovan, var att jag haft rysligt dåligt minne. Hade just det misstaget fått vara kvar så hade folk blivit förvirrade. Jag lovar det gjorde mig förvirrad och då har jag skrivit texten själv. Men nu så är det rättat i alla fall.

Och vad var misstaget då? undrar ni säkert... Det hade med min protagonists fosterbror att göra. Från början hade jag någon tossig idé om att Emmas fosterbröder var tvillingar. Två tycken. Det ändrade jag på och bytte ut dem mot 'the one and only' Ewald. Tydligen hade jag glömt bort att ändra det i inledningen av historien. Så tvillingbröderna omvandlades till en. Men tack och lov felet hittades. Nu är det jag som redigerar min bok EN GÅNG TILL! Från början.

Dille på tvillingar.

Men jag har något konstigt dille på tvillingar. Det är sant. Så fort jag skriver så dyker det alltid upp ett par tvillingar. I Svart Opal (som ligger på is) är protagonisten och hennes bror tvillingar. Emmas mamma har en tvillingsyster (men det får vara kvar då det passar in i historien) och så hade Emma fosterbröder som var tvillingar. Nästan varenda gång en karaktär ska ha ett syskon så är de tvillingar (som jag efterhand alltid ändrar på).

Ni ser mönstret va? Lustigt ändå att så fort jag sätter mig ner och skriver så dyker de där förbannade tvillingarna upp på ett eller annat vis. Jag vet inte varför jag har dille på dem, men det kanske beror på att jag själv är tvilling. Jag menar, född i tvillingarnas tecken. Jag har inga syskon alls. Fast det har ändå alltid funnits där, en märklig längtan efter en storebror. Eller kanske en tvilling.

Nu så får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er och om varandra.