Dubbel agenda - Övning 41

Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen... det är inte bara att sätta sig ner och skriva. Att få ihop en bok kräver så otroligt mycket mer av en än vad man kan tro. Du ska ha en stolyline genom boken, du ska ha sidohistorier i scener. Protagonisten ska ha sin antagonist, sin bästa vän och givetvis en familj. Och alla bär på sin historia. Sin egen bakgrund. Såklart så har alla sina egna utseenden, sina personligheter och sina sätt att vara på.

Men det är din protagonist, oavsett om den är ond eller god, som ska driva handlingen framåt. Den man vill följa och som man ska heja på, oavsett vad den har för agenda.

Det är viktigt att veta vilket projekt ens protagonist har eftersom det skapar en framåtrörelse i varje scen. Att här finns det karaktärer med sin egen vilja och sina ena mål. Och det är viktigt att reda ut det innan man börjar skriva. Och istället för att låta karaktären ha sitt projekt istället låta den ha en dubbel agenda. Dubbel agenda som i att låta dessa projekt, det vill säga orsakerna, vara motsatser. Kanske till och med strida med varandra.

Det kan vara så enkelt att den ena anledningen är att den vill vara snäll och godhjärtad medans den andra anledningen är rent egoistisk och endast för sig själv. Man kan på det viset låta protagonisten ha både en vuxen och en barnslig sida. Med desto fler bottnar en karaktär kan ha desto intressantare blir den. Dessutom känns den karaktären mer på riktigt, så att säga. Så till dagens övning...

Övning: Anställd med dubbla agendor. Chefen här nere ber om hjälp. Den anställda tänker att hon vill hjälpa, men tänker samtidigt att hon vill ha högra lön. Chef: Har du en minut över, jag sitter lite i klistret.

Anställd: Självklart.

Jag har valt att kalla chefen för Rasmus (48 år) och den anställde för Carina (41 år). Företaget är en klädaffär för herrar.

Svar: Carina hastar in på jobbet och in i omklädningsrummet. Hon har precis hunnit byta om när hennes manliga chef kliver in.

"Men du kan inte bara kliva in sådär", utbrister Carina och ställer sig upp och sätter armarna i kors över bröstkorgen, "ja kunde ju har varit naken."

"Jag ber om ursäkt", sa Rasmus och gnuggade händerna, "men jag undrar bara om du har en minut över för jag sitter i klistret.

"Självklart", sa Carina och mjuknade på rösten när hon såg hur stressad Rasmus verkade, "vad behöver du hjälp med?"

"Jag har beställt in kläder ... en helt ny kollektion men glömde kolla upp vilken storlek de var i."

Rasmus satte sig ner på en av bänkarna med en uppgiven suck och såg upp på Carina med blanka ögon. Carina mötte hans blick och funderade på vad han gjort för misstag den här gången.

"Carina, vad ska jag göra?"

"Först vore det bra om du gav mig lite mer att jobba med", sa Carina och log.

"Ja visst." Rasmus for upp från bänken. "Kom med så ska jag visa."

Carina följde efter Rasmus ut i ett av förråden och där stod det en massa lådor i olika storlekar travade på varandra. Rasmus gick fram till en av de öppnade lådorna och höll upp en liten skjorta.

"Det är för fan barnkläder" sa han och grimaserade.

"Kan du inte bra skicka tillbaka dem?" Carina såg sig fundersamt omkring på alla lådorna.

Rasmus skakade på huvudet. "Jag har varit i telefon med dem hela morgonen men eftersom jag gick med på vissa rabatter så får jag inte pengarna tillbaka. Vad ska jag göra Carina?"

"Och allt är pojkkläder?" Carina öppnade upp en låda där det låg byxor i.

Hon tog upp dem och upptäckte att det var chinos i barnstorlek.

"Vad ska jag göra?" utbrast Rasmus och kastade tillbaka skjortan i lådan. "Jag kommer bli ruinerad."

"Inte då", sa Carina och log snett, "varför tar vi inte och flyttar upp provrummen till bredvid kassan och flyttar alla underkläderna till ställningarna mitt emot. Då kan vi hänga upp pojkkläderna där och så säljer vi dem till ett bra pris. Du kan gå i vinst om du sköter det här rätt."

"Vad menar du?" sa Rasmus och rynkade pannan.

"Ja varför inte börja sälja dem." Carina log uppmuntrande. "Kom igen nu ... säg att du ser möjligheten här att kunna bredda sortimentet din affär."

"Du menar alltså att jag kan börja sälja pojkkläder också", sa Rasmus som med ens fick en ny glöd i ögonen, "jag tror bestämt att du har rätt. Tack snälla Carina, utan dig hade jag nog gjort något dumt. Finns det något jag kan göra för dig?"

"Ja", sa Carina snabbt du kan ge mig högre lön."

"Fast du jobbar ju bara halvtid?"

"Fast om du låter mig jobba heltid så kan du också höja min lön", sa Carina med vass röst, "jag har hjälpt dig ur alla tänkbara knipor ... gratis. Så nu vill jag att du anställer mig på heltid.

Rasmus lade pannan i djupa veck och kliade sig på huvudet. Han såg sig om bland lådorna och sen upp på Carina. Sen suckade han.

"Tänk så här. Då ger du mig också mer tid att fixa till alla dina misstag", fortsatte Carina, "som den här felbeställningen."

"Ja du har rätt", sa han till slut och log, "och nu när Larsa slutar nästa vecka så ... okej du får jobbet."

"Bra då slipper du anställa anställa någon ny", sa Carina och skrattade, "du kan istället ta in en praktikant eller nått liknande istället för min halvtidstjänst. Du vet ju hur många om frågar om praktik här nästan varje vecka."

Rasmus nickade. Sen sprack han upp i ett leende "Tror bestämt du har rätt igen."

Ja det var allt för idag. Hoppas du hängt med så som jag lyckads göra. Men nu så får ni alla ha en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Tack alla ni som tar er tid att läsa min blogg, det värmer. Ta hand om er nu. Karm till alla som vill ha.