Ett första steg - Reflektion

Kommande vecka kommer jag ta helt ledigt från allt vad skrivande heter. Ta ledigt från att jobba med min bok där jag bara har lite utseenden och omgivnesbeskrivningar kvar. Men andra ord nästan klar. Ta ledigt från att leta bokförlag så jag kan skicka in min färdiga bok. Ta ledigt från den här bloggen. I alla fall fram till fredag. Förhoppningsvis orkar jag med min fredagsblogg. Annars får bloggande vänta till nästa måndag.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Under veckan ska vi åka ner till min mans yngsta dotter. Hjälpa henne packa, flyttstäda lasta en kärra med hennes tillhörigheter och ta med det upp till Gävle där hon nu vill bo.

Men först...

Jag har ändå några timmar kvar innan vi ska sätta oss i bilen och rulla dryga 25 mil ner mot Värmland. Det är tur ändå att det nu finns kärror som man kan hämta i Karlstad och sen lämna i Gävle. Det betyder att resa med släp bara blir åt ena hållet, skönt. Men innan dess ska jag sätta mig ner och jobba med att kunna uppfylla steg ett av många mot min dröm.

Jag vet att jag kan ta upp det eftersom de som får denna julklapp inte läser min blogg. Jag ska nämligen sätta ihop en liten novellsamling. Jag har valt att ta upp några noveller som jag tävlat med. Där också ett par av dem gjorde att jag vann. Jag vill att fler ska kunna ha möjligheten at läsa det jag skriver. Och förhoppningsvis gillar de det.

Ett första steg.

Jag hoppas någonstans att denna utgivning ska bli ett startskott för mig. Som ett första steg. Att det ska leda till att ett traditionellt bokförlag får upp ögonen och är villig att satsa på mig, med fel och brist på ork och allt. För det är något som gör mig orolig. Min sjukdom. Jag är rädd att de ska döma mig bara för att jag kanske inte fungerar som vanligt folk i stort.

Hypotyreos som jag har, som jag inte får stöd och hjälp med, har gjort att jag tappat mitt självförtroende eftersom jag inte har samma ork längre. Visst med ålder så tappar man ork, men det är har inte bara med att jag blivit äldre. Det har mestadels med min sjukdom att göra. Det är därför jag är rädd för att bokförlagen ska döma ut mig innan de vet varför jag skriver.

Avslutningsvis.

Jag gör allt jag kan för att kunna uppfylla min dröm om att få bli utgiven. Jag är dessutom villig att utveckla mitt skrivande så länge jag lever. För hur man än ser det, jag kommer inte blir färdig författare förrän jag dragit mitt sista andetag.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Hoppas jag orkar med en liten blogg på freda, annars ses igen nästa måndag. Tack för att ni tog er tid. Ha nu en fortsatt bra dag, sen en bra vecka. Ta hand om er.