Fördomar - Tankekorn

Vi som människor lider alla av fördomar. Om någon säger att den inte gör det så har de dragit sin största lögn. Alla har fördomar om något, mer eller mindre. Och jag kan lova er att jag inte är något undantag på något vis. Men så finns det tillfällen när ens fördomar sätts på prov, som gör att man kanske måste omvärdera det man trodde.

Fotograf: DM Ramkvist, redigerad i Wix.

Nu när jag sitter här i Mo i Rana i Norge så har det fått mig att fundera på vilka fördomar jag haft om Norge som nu slagits hål på.

Fördomar om Norge.

Jag har varit en del i Norge ända sen jag var barn. Och som barn blev man itutad att maten i Norge inte var ätbar. Dessutom för den för dyr. De hade inte caféer. De bara åt sina våfflor. Något annat fanns inte att få tag på. Värsta fördomen jag tillät mig själv att tro på att Norge inte hade något mat- eller fika-kultur alls. Men en sak är sann, även om Sverige är på god väg att komma ifatt, så är att det är dyrare här.

Men, något jag lärt mig som vuxen är att norsk mat är lika bra som den svenska. Dessutom här i Mo i Rana finns det en restaurang som lätt kan mäta sig med de bästa jag någonsin varit på. När det kommer till fika så äter norrmännen mycket våfflor, absolut, men de har vanligt fika. Skolebolle, eller solskensbulle som vi kallar den, är en norskt fikabröd man måste äta varje gång man är här.

Trovärdighet.

När man skriver så ska man såklart utnyttja de klassiska fördomarna som man kan ha. Men det bör göras på rätt sätt. Gör man det på fel så kan man som författare tas för att vara lite bakom flötet, det vill säga korkad. För om jag låter mina fördomar lysa igenom i min berättelse så blir den inte bra. Trovärdigheten som författare söker sjunker till boten som en sten.

Om jag däremot låter mina karaktärer visa på att de kan ha fördomar så kommer de kännas mer trovärdiga. Låt säga att de sk åka till Norge och en av karaktärerna säger "Man kan fan inte äta mat i Norge, de har ingen aning hur de behandlar en köttbit" så låter jag den karaktären ha en fördom. Låter jag berättaren, jag i det här fallet, ha den fördomen så kommer det ara låta obildat.

Avslutningsvis.

Det är en stor skillnad på vad en karaktär säger. Man kan låta en karaktär rättfärdiga mord. Man kan låta karaktären vara rasist. Ha diverse fördomar. Mobba. Bete sig illa åt. Men jag som författare måste stå över det. Jag måste läsa på och veta vad det är jag skriver om. Gör jag inte det tappar historien allt trovärdighet.

Det var det jag hade att bjuda idag från Mo i Rana. Tack för att ni tog er tid. Och i morgon fredag kommer ingen blogg eftersom då är jag på resande fot på väg hem till Sverige. Därför önskar jag er en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg redan nu. Och glöm inte att ta hand om er.