Gestalta tid - Övning 85

Något som jag kämpat hårt med är at gestalta. Och jag jobbar fortfarande hårt med att få till det på ett bra sätt. Man vill att läsaren ska få en bild framför sig hur karaktären ser ut utan att överdriva. Jag vill att läsaren ska se omgivningen utan att det trasar sönder historien. Men gestalta är så mycket mer än att bara förklara hr saker ser ut, man an också gestalt tid.

Det här vet jag med mig om att jag måste bli ännu bättre på. För jag har en förmåga att kanske överdriva och följa tidsaspekten lite för noga när jag inte behöver och tvärtom.

Det finns författare som inte tänkt igenom tidens påverkan på texten. Kanske till och med hanterar tiden ovarsamt. Man bland annat överanvänder sig av ordet sedan. Det är också ett ord som kan förvarna läsaren om vad som komma skall. Att nu kommer det en vändpunkt. Varför då inte bara gestalta den vändpunkten... Samma sak med ordet plötsligt. Istället för att skriva plötsligt så gestaltar man det plötsliga.

Men det finns såklart olika sätt att använda sig av tid när man skriver en roman. Något som kanske inte ofta nog uppmärksammas i kurser och handböcker. För det är skillnad att ge läsaren tidsordnad information kontra att gå emot tidsordningen. Tydligen gör många det utan att tänka på det. Jag är nog en av dem... ibland i alla fall.

För det blir en fara med att kasta om tidsordningen i en scen. Det kan bli svårläst och mindre dramatiskt. Och här ska man kanske undvika ordet medan. För det sätter två aktioner mot varandra som gör att det blir svårt att hänga med i handlingen. Nu till dagens övning...

Övning: Fixa till tiden. Gör om meningen. Sätt in den i tidsordning. Klara dig utan orden sedan och plötsligt. Jag har valt att kalla husse för Ernst och hunden för Sigge.

Han dukade fram frukosten efter att ha sagt till hunden att han inte fick hoppa. Plötsligt hoppade hunden upp på bordet. Sedan tog han ner den därifrån.

Svar: Så här kommer mitt försök att rätta till texten.

Ernst var en äldre gråhårig herre som bodde själv med sin hund Sigge, en småväxt rottweiler som var ovanligt spänstig i benen. Klockan hade nu ringt flera gånger men Ernst hade varit ovanligt trött och snoozat flera gången. Samtidigt hörde han hur Sigge låg och gnällde nere vid hans fötter. Till slut satt sig Ernst motvilligt upp. Han sträckte på sig och gnuggade ögonen sen såg han mot Sigge.

"Nämen grabben tror du behöver gå ut."

Hunden hoppade ner på golvet och viftade frenetiskt med sin lilla svans. Ernst skrattade då den påminde om en liten propeller.

Han greppade sin morgonrock och med Sigge i hälarna gick han ut i köket. Där släppta han ut hunden i trädgården. Han visste att han inte borde göra så, men han var så trött. Med släpande steg gick han fram till kaffebryggaren. Tog fram kaffepaketet och filtren ur skåpet ovan och preparerade kaffebryggaren med flera koppar kaffe.

"Tror inte ens en hel kanna kan få mig piggare idag", mumlade han för sig själv.

Då hörde han hur Sigge skällde utanför dörren och hur han krafsade. Ernst släppte in hunden och gick sen och började duka fram resten av frukosten. Sigge sprang runt benen på honom och försökte först få tag på osten och sen korven.

"Sluta Sigge" utbrast Ernst och försökte putta undan hunden från bordet.

Han vände sig om för att hämta brödet. Då hör han hur det brakar till bakom honom. När han vänder sig om står Sigge på bordet och slickar i smörpaketet. Ernst skakar på huvudet. Undrade varför hade han skaffat sig en hund för? Han tog ett långt kliv mot bordet och greppade Sigge och ställde ner honom på golvet igen. Sen fyllde han på hundens matskål. Strax efter satt de och åt frukost tillsammans så som de gjorde varje morgon.

Ja det var allt jag hade att bjuda på för idag. Hoppas ni tyckte jag klarade av uppgiften. Ha nu en fortsatt skön dag och sen en riktigt skön helg. Ta hand om er och sen även varandra.