Gestalta verkligheten - Övning 31

Att gestalta är aldrig så lätt som det låter. För hur beskriver man en rädd person, hur beskriver man hur vinden blåser eller bara hur en gardin fladdrar. Eller bara hur stämningen i med ens förändras rummet. Hur gör man för att hitta de rätta orden som förklarar för läsaren på så sätt att de kan leva sig in i det de läser som om de tittade på film? Bra fråga eller hur.

Nåja... idag ska jag dessutom lära mig hur man gestaltar verkligheten. Att inte vara rädd för att saker kan gå fel. För det gör det i verkligheten. Går fel. Det är det dumma, det felaktiga och det som är fula som göra att läsaren identifierar världen som på riktigt.

Det är de betydelsefulla detaljerna som bygger en historia. Men det är de betydelselösa detaljerna som gör att historien känns äkta. Som om det är på riktigt. Men vad är då en betydelselös detalj? Jo det där vardagliga sakerna som att äta, gå på toa eller att någon sover dåligt. Detaljer som bara dyker upp efter vägen men som gör historien bättre. Så nu till dagens övningar. Vi börjar med den första.

Övning a: För in detaljer. Lägg till meningslösa detaljer scenen här nere, så den upplevs som verklig. "Jag satte mig i bilen. Startade den. Körde iväg. Kom till jobbet. Åt lunch. Åkte hem."

Svar a: Jag satte mig i bilen och stängde den gnisslande dörren om mig. Jag startade den, eller ja jag försökte. Men i vanlig ordning fick jag sitta en stund och veva innan motorn äntligen spann igång. Som vanligt kom jag till jobbet fem minuter för sent. Så där precis lagom att jag missade morgonmötet. Sen var chefen på mig hela förmiddagen. Till och med vid lunchen satt han och påpekade att jag missat mötet, igen. Så jag åt min lunch och lyssnade på hur chefen redogjorde mötet på ett par minuter. När jag då ifrågasatte mötets betydelse blev han så arg att han igen hotade med att säga upp mig. Jag kände mig så less. Så jag meddelade chefen at jag skulle nog jobba hemma resten av veckan. För att demonstrera att jag nog inte kände mig helt frisk så satte jag upp handen för munnen och hostade demonstrativt. Chefen blev arg igen och skickade hem mig så jag gick nöjt ut och satte mig i bilen. Svor över att bilen inte ville starta på en gång. Till slut startade skrothögen. Jag åkte hem via hamnen den här gången även om vägen var betydligt längre, men jag kände att jag behövde lugna ner mig. Och ännu en gång övervägde jag att byta jobb. Men det fick bli ett senare problem, först hem och jobba klart veckan.

Med ens så är det de betydelselösa detaljerna som blir de viktiga. De som skapar en verklighetskänsla. Som om det kunde ha hänt på riktigt. För där det går lite fel, där det kan bli sprickor i fasaden så att säga år man in verklighetskänslan. Detaljer som läsaren ser, förstår och kommer ihåg. Så till den andra övningen.

Övning b: För in ett fel i dessa bilder. "A) Hon krattar i trädgården. B) Han solar på stranden. C) De spelar monopol.

Svar a: A) Hon krattar i trädgården med en kratta som saknar tänder. Fungerar sådär men hon har inte orkat laga den. B) Han solar på stranden men liggen på sin gamla solkiga handduk eftersom han i farten fick med sig fel handduk. C) De spelar Monopol men en bricka har försvunnit så han får spela med en pjäs från Fia med knuff.

Ja det här men fel och sprickor, ja det kan man också föra in i dialoger. Ingen dialog är perfekt. Man hoppar mellan ämnen, någon säger något upprörande och någon glömmer bort vad den ska säga. Alla dessa små fel i både gestaltning som i dialog gör historien mer verklig.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt sön helg. Ta alla ni som tar er tid och läser. Det värmer långt in i mitt hjärta. Ta nu hand om er. Kramar till alla.