Ha en skrivvän - Tankekorn

Efter att jag har haft privilegiet att gå utbildningen 'Mot ett professionellt författarskap' så har jag saknat den gemenskapen man hade där. Och trots att vi alla var väldigt olika, med olika bakgrunder så var vi där av samma sak, för att skriva. Men jag kan slå vad om att om vi träffats ute i den vanliga världen hade vi nog inte ägnat varandra många minuter. Men på utbildningen fanns vi där och stöttade varandra och pushade en att bli bättre.

Men det jag saknar mest är att han någon att kunna prata med. Någon som förstår skrivprocessen från början till slut. Någon att kunna bolla idéer med. Som kan utmana en och samtidigt utvecklas. Så att man kan stå där vid 'dagens slut' och ha en riktigt bra text.

Skrivprocessen. När jag började skriva trodde jag att skrivprocessen var i princip att få en idé och sen skriva ner den. Lätt som en plätt. Sen kanske rätta något stavfel. Men efter mång års studerande, slit och jobb så har jag lärt mig att det är så mycket mer än så.

Så hur går det till då? Olika för olika författare, men, jag ska försöka förklara hur den går till för mig... Först får jag en idé. Sen utvecklar jag idén så att det har lite kött på benen. Parallellt med idén utvecklas historiens karaktärer. Till exempel protagonist och dens motsatts antagonisten. När jag sen har tillräckligt många punkter i min historia och karaktärer som kan ta den vidare så börjar jag skriva. Allt eftersom jag skriver så går jag ständigt tillbaka för att se vart jag är och för att rätta och till och md ibland skriva om. För det kan hända att jag mitt i kommer på att historien ska ha en helt annan utgång och då är det bara att skriva om.

Många svängar på vägen. Det kan ta många svängar och turer innan jag kommer fram till mitt färdiga utkast. Eller ja så färdigt att man känner sig tillräckligt nöjd så man kan börja skicka det till bokförlag. Men först ska det vila.

Innan man sen skickar in det till bokförlag så läser man igenom manuset en gång till. Ser till att det håller. Gör det de så är det bara att posta. Om inte, då är det bara att arbeta igenom det en gång till. Dessutom fick gubben läsa igenom mitt manus medan det vilade. Sen lyssnade jag noga på hans tankar och idéer. Och många av dem tog jag med mig och så skrev jag om historien en gång till.

En skrivvän.

Nog för att min goa gubbe alltid ställer upp på mig. Läser allt jag sätter framför honom. Kommenterar så gott han kan efter förmåga. Men visst hade det ibland varit skönt att ha en skrivvän. Någon man kan bolla idéer med utan att behöva förklara sig vad men menar. Någon som bara förstår.

Fast hur man än vänder och vrider på det, en sak är säker, att skriva är inte enkelt som man kan tro. Det är ett heltidsarbete. I alla fall för en trög en som jag kan vara ibland.

Hur som helst så får ni alla ha en bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er. Kram.