Historien om Svart Opal - Författare

Jag har berättat denna historia i tidigare... i olika blogginlägg. Men aldrig berättat hela, den fortfarande pågående historien, om boken Svart Opal. Och förhoppningsvis är detta den sista gången jag skriver ihop de. Få ihop alla dessa olika sparningar där inget är riktigt klar. Jag ska inte bara lägga pusslet rätt, jag måste fylla ut med nya pusselbitar för att bilden ska bli klar. Bli en helhet. En hel bok.

Nu kan jag inte skriva in varenda liten detalj här, men... Min karaktär Opal, eller Nadia som jag kallar henne idag, kom till mig eftersom jag hade ett behov av att skriva.

Svart Opal från början.

Jag gick på folkhögskola på den tiden, 94-95, och det visade sig bli ett tufft år. Jag hade drömt om att bli författare sen jag var sju, men inte gjort något åt det då ingen riktigt trodde på mig. Men efter jag skrev en novell för en skrivkurs som jag gick på så fick jag min bekräftelse. Jag hade något. Och med det i sinnet skrev jag ihop ytterligare 11 noveller i samma tema.

De novellerna skrev jag sen ihop till en bok. Den blev inte bra, men hade potential. Och här börjar historien om boken Svart Opal. Jag förstod att saker behövde ändras för att få till en bra bok. Jag tog bort onödiga karaktärer och skrev ihop andra. Jag plockade dessutom bort mord och pojkvännen blev en tvillingbror. När jag nästan var klar med boken rasade hårddisken.

Tidslinjen.

Jag började om. Halvvägs rasade hårddisken, igen. Sen försvann boken vid en sparning och jag gav upp. Allt var borta. 2010 började jag på Mot ett professionellt författarskap. Där skapade jag början på ny tudelad historia. Halvan om Pixie fick gå till boken om Emma Elliot. Och så hittade jag Svart Opal. Det var dit halvan om polisen Martin, numera Max, kilades in med andra karaktärer och nya historier.

Det blev tre böcker med tre perspektiv - Opals, Nikitas och Martins. En lektör påpekade att det kanske var för ambitiöst. Jag höll med. Jag tog bort karaktärer. Bytte namn på några. Skapade Svartviken. En kopia av Sandviken som jag la söder om Stockholm. Jag började skriva ihop böckerna till en. Jag hade skaffat Word för att inget skulle gå förlorat. Men det var precis vad det gjorde. Filen i gick sönder. Gick inte att läsa, gick inte att rädda.

Avslutningsvis. Jag gör allt för att min bok inte ska försvinna denna gång. Det är därför jag valt att börja lägga ut den som en blogg under namnet Svart Opal - historien om Nadia. Jag sparar dessutom boken i enskilda kapitel och i ett bokmanus. Den här gången ska boken bli en hel.

Ha nu en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Dela gärna. Ta hand om er och varandra.