Hitta min stil? - Övning

Det där med att skriva böcker... och alla råd man får på vägen. Ett jag fått höra av många från de som kan det här med att skriva är att du måste hitta sin stil Hitta mitt sätt att skriva på, min egen röst. Men tro aldrig för guds skull att man kan skriva på ett helt nytt sätt eller komma med något unikt eller originellt. Det finns inget nytt under solen som inte redan gjorts. Nej, det gäller att hitta de där författarna man kan tänka sig att 'kopiera' ifrån.

Men det är klart att man ska hitta sin stil, sitt sätt att skriva på. Men... det är genom andra (författare) som du kan hitta din egen röst, hitta ditt sätt att skriva. Du bara kopierar de du tycker om och ger det till ditt.

Läsa andras verk

Genom att läsa mycket kan du hitta olika författare som du vill efterlikna, som du kan kopiera. Till exempel konversationer, beskrivning av omgivningar och hur man gestaltar. Men var alltid sann mot dig själv, skriv aldrig på ett sätt som du tror att man förväntar sig av dig. Skriv på ett sätt som gör att du kan känna dig nöjd. Och ta-da, det var där jag hittade min stil.

Med hjälp av hur andra författare skriver har jag lärt mig hur jag vill att min text ska se ut och hur den ska kännas. Men jag har också lärt mig hur jag inte vill att den ska vara.

En övning

I myten om att hitta författarens stil (#66) från Youtube-serien Romanskrivarskolan så är Hans Carstens noga med att påpeka att du aldrig kommer att hitta din stil. Nä, stil ska man lämna åt litteraturvetare och kritiker... men i den övningen som han så generöst delar med sig av säger han att man ska ta reda på vad man vill skriva genom att lista upp böcker man önskade att man skrivit. Vilka saker man gillar med dessa böcker och till sist analysera den lista som bildats.

Jag har här valt att lista fem romaner som jag önskade att jag skrivit och vilka saker jag gillar med dessa böcker.

Fem på nya äventyr - Enid Blyton:

Det var denna bok som fick mig att vilja bli författare. Jag älskade hur historien var uppbyggd och jag älskade hur karaktärerna både kompletterade varandra men också var dess motsatser. Hur det ibland uppstod friktion mellan protagonisterna och deras antagonister.

Pojke Försvunnen - Anna Jansson:

Som nästan alla böcker Anna Jansson skriver så älskar jag hur hon bygger upp historien. Hur polisen går till väga för att reda ut fallet. Givetvis slutar det kanske inte som man önskat, men det är det som gör historien mer realistisk. Sen älskar jag protagonisten.

Shannaras ättlingar - Terry Brooks:

Denna bok är den första i en serie om Shannara. Och om jag en dag lyckats skriva en fantasy hoppas jag på att jag skriver son Terry Brooks. Jag gillar hans lättsamma språk men också hur han skapar omgivningen och allt som är där i. Allt ifrån människor, alver till troll och monster.

Kungariket - Jo Nesbø:

Jag älskar det sättet han få helt vanliga och ganska så tråkiga människor att bli intressanta på ett sådan sätt att du knappt kan släppa boken. Hur han gestaltar dem. Och sen alla överraskningar, tvister och vändningar denna bok bjuder på. Magisk.

Isprinsessan - Camilla Läckberg:

Nu är inte detta Camilla Läckbergs bästa bok men om jag lyckats skriva bara i närheten en så bra debutbok så kan jag vara riktigt nöjd. Det jag gillar med denna bok är hur hon flätat ihop dåtid med nutid. Men jag gillar också protagonistens nyfikenhet, envishet och mod. Hur hon, fast hon inte borde, vill reda ut vad som hänt.

Analys av listan

När jag ser tillbaka på denna lista finns det en gemensam sak jag tar med mig från alla dessa författare och det är deras språk. Hur de utrycker sig. Men också hur de bygger upp spänningen. Jag vet med mig att om jag någonsin ska skriva ungdomsböcker (vilket jag har en idé om) så skulle jag försöka kopiera mycket av Enid Blyton... både i språk, historiens uppbyggnad och i karaktärer.

Men det som ligger närmast mitt hjärta ändå är att skriva kriminalromaner. Där tycker jag att jag har riktigt bra förebilder. Det jag tar med mig av dem är uppbyggnad av historier av Anna Jansson, gestaltningar av Jo Nesbø och protagonistens utformning av Camilla Läckberg. Jag skäms inte över att jag kopierar dessa författare. Men i den kombination jag gör det på så bli det min stil.

Just det... om jag vill skriva en fantasy någon gång ska jag inte försöka skriva som JRR Tolkien. Som han skrev sina böcker passar nog bara för honom. Jag skulle bara plocka upp hur han jobbade med bakgrunder. När jag väl sen sätter mig ner och skriver vill jag att mitt språk ska vara som Terry Brooks.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag och sen en riktigt skön helg. Tack för att ni tog er tid. Ta nu hand om er och sen om varandra.