Information - Övning 24

Att skriva en historia, en roman är att ge ut information till läsaren från sidan ett till sista sidan. Låta läsaren veta vad som händer sida upp och sida ner. Det är det en författare ska göra... Men om man nu inte vill ge ut all information när den händer. Tänk om man vill hålla på vissa saker för att göra historien mer spännande. Hur gör man då? Ja det ska jag tydligen få lära mig idag.

Först.... ska man skriva om många saker samtidigt. Alltså det är det man som författare gör. Det har att göra med att jag som skriver kommer på dialoger, vilka som säger vad, vart de är och hur den miljön ser ut. Ja och så vidare. Jag som författare bestämmer allt i min bok.

Men så till den där informationen... ja den som man vill dölja bakom till exempel ett temperament eller en känsla hos protagonisten. Eller dölja informationen bakom en dramatisk händelse. Eller bara få in det i gestaltning. Alltså inte bara rapa fakta eftersom det har läsaren läsaren lättare att glömma bort. Och så till dagens övning som utlovats vara lite mastigare.... ja än annars.

Övning: Min uppgift är att fortsätta på en dialog mellan en patient och dess tandläkare. Tandläkaren: Välkommen! Patienten: Vad kul att vara här. Och i denna dialog dölja informationen men smyga in information om att patienten går i samma skola som tandläkarens son, att klockan är 10,30, det är måndag, det är sommar och tandläkaren har huvudvärk. Jag har valt att döpa tandläkaren till Björn och patienten till Marie Karlsson. Tandsköterska lägger jag själv till och henne kallar jag för Elin.

Svar: Björn satte sig ner på sin skrivbordsstol och suckade. Sen vände han sig mot Elin som stod och plockade i ordning för nästa patient.

"Elin snälla", sa Björn och kisade med blicken mot fönstret där solen sken in, "kan du fixa en Treo år mig."

Elin log. Sen försvann hon snabbt ut ur tandläkarrummet. En minut senare kom hon tillbaka med ett glas som det brusade och bubblade i. Björn tog tacksamt emot glaset och svepte det i ett drag. Han kikade sen på sitt armbandsur och upptäckte att klockan redan var 10:30. Han reste på sig och gick ut med hasande steg ut i väntrummet.

"Marie Karlsson", ropade han lite högre än han egentligen orkade med själv.

Genast reste en ung tjej på sig och log. Hon var mer sminkad är Björn sett hos andra patienser. Hon hade på sig en kort och snäv rosa- och lila-blommig klänning med smala axelband och urringning. På fötterna hade hon högklackade röda skor. Han visade in henne i tandläkarrummet och bad henne att sätta sig ner i stolen. Marie sprakade av sig skorna och hoppade lätt upp i stolen.

"Välkommen", sa han sen och försökte sig på ett leende.

"Vad kul att vara här", sa Marie och såg sig om i rummet med ett leende.

Björn höjde ögonbrynen och såg på Marie. Ingen kunde väl tycka det var kul att vara hos tandläkaren oavsett vem han var.

"Sätt dig tillrätta så börjar vi då", sa Björn informellt.

Han ställde in stolen så den skulle vara på en bra höjd för honom. Marie nickade sen gapade hon stort. Björn i sin tur skakade subtilt på huvudet så bara Elin såg. Elin i sin tur himlade med ögonen och sen log hon. Björn tog emot instrumentet från Elin som han behövde för att undersöka tänderna. Och medan han satt där och såg i Maries mun funderade han starkt på att berätta för sin dotter vilken knepig skolkamrat hon hade. För jo då, han hade känt igen henne redan när han ropade upp henne.

Ja jo, den här uppgiften var inte så lätt. Vet inte om jag lyckades dölja information där den skull döljas. Däremot tror jag att jag inte bara rapade fakta utan fick in informationen i berättelsen. Vad tycker ni? lyckades jag?

Hur som helst... nu får ni alla ha en riktigt skön dag. Glad midsommar på er. Ha sen en skön helg med. Tack för att ni tog er tid att läsa. Kom ihåg! ta det lugnt och ta väl hand om er och om varandra. Kram till alla som vill ha.