Inte så språkbegåvad - Tankekorn
- Diana Ramkvist
- 12 juni
- 2 min läsning
I början på 2000-talet gjorde jag ett IQ-test på engelska. Det var ett sådant där erbjudande man inte kunde tacka nej till, om man säger så. Jag har för mig att det var indelade i olika delar såsom matte, språk, logik, minne, de där med att lista ut nästa figur och så vidare. Det tog mig över en timme att göra testet och fick resultatet lingvist. Och såklart steg det mig åt huvudet... trodde jag var språkbegåvad på en högre nivå.

Jag har alltid sett mig som begåvad när det kommer till att skriva. Fast långt ifrån lika bra som de bästa, men ändå långt bättre än de flesta.
Språkpolis.
Jag har alltid varit snabb att påpeka för folk när de utrycker sig luddigt, galet eller fel. Det bara händer utan att jag ens tänker på det. Visst jag har blivit lugnare med åren. När jag var runt trettio var jag nog som mest jobbig att umgås med på det viset. Men nu så orkar jag inte lika mycket. Huvudsaken att jag förstår vad de säger. Men när jag inte gör det och frågar, blir folk kränkta för de tror jag bara påpekar för saken skull när jag uppriktigt inte förstår.
Jag tycker man ska behandla språket så bra man bara kan. PÅ sin dialekt. Jag älskar alla dialekter, mer eller mindre och uppskattar olikheterna. För att dra några exempel: Lamm är får på Gotland. Plättar är pannkakor i vissa delar av norra Sverige. Kex men hårt k-ljud från Stockholm. Och allt är korrekt att säga oavsett vad vissa tycker. De där som går i taket för plättar och uttalet av kex.
Upprepar mig.
Men nu när jag redigerar min bok börjar jag förstå att jag kanske inte är så språkbegåvad som jag trodde. Jag har en lista med ord som jag upprepar näst intill absurdum. Tidigare har jag nämnt ordet sen istället för sedan. Men jag har också en förmåga att undvika ordet plötsligt med att skriva med ens, vilket är bara ett annat sätt att säga plötsligt. Ett ord man bör undvika.
Nu har jag upptäckt ett par ord till som jag upprepat i alldeles för stor utsträckning. Och det är så och såg. Jag hade på känna att jag överanvända mig av så. Men jag hade inte insett att jag också överanvänt mig av såg. I vissa meningar dök det upp ett två gånger. I samma stycke kunde det vara minst fyra fem gånger. Inte okej. Så nu får man sitta här och försöka variera ordet såg. Inte så lätt som man kan tro.
Avslutningsvis.
Den här redigeringen har fått mig att landa lite... inse att jag kanske inte är så språkbegåvad som jag trott. Att jag sitter med mina begränsningar. Samtidigt är jag kanske bättre än många. För den saken skull behöver jag inte fylla huvudet med luft för att verka smartare än vad jag egentligen är. Jag vet att jag är bra på att skriva, men jag har fortfarande utrymme att bli mycket bättre.
Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack för att ni tog er tid att läsa och begrunda. Ha en fortsatt bra dag. Ta hand om er och om varandra.
Comments