Sätta gränser - Tankekorn

Jag räknar mig själv som nybörjare fast jag hållit på med skrivande i mer än halva mitt liv. Men det är en sak att bara skriva och en sak att veta hur man ska skriva för att det ska bli bra. Och ja, jag tar ofta god tid på mig att lära mig nya saker. Det är där jag får lära mig vad tålamod är på riktigt. Det kommer liksom på köpet medan jag gör om och förhoppningsvis gör rätt.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Samtidigt har jag blivit lite av en perfektionist. Betyder inte att det jag skriver blir bra, det betyder bara att jag har svårt att veta när jag ska sluta redigera.

Mitt skrivande.

Det här ämnet har jag tagit upp många gånger, hur jag skriver. Jag får en idé, utvecklar den och så börjar jag skriva ihop ett råmanus. Inga konstigheter. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte vilken del av skrivprocessen som jag tycker är roligast. Skriva är kul, helt enkelt. Det enda jag inte testat på ännu, men som jag ser fram emot är att bli färdig.

Skrivandet ger mig på något vis lugn. Trots att jag vet detta så har jag ibland svårt att komma igång. I synnerhet om det handlar om redigering. Jag skyller på min trötthet. Ja så får det bli. Jag är trött. Men... just nu så sitter jag med det jag hoppas ska bli sista steget innan jag blir klar och det är att jag läser igenom hela boken. Rättar stavfel, meningsuppbyggnadsfel och andra missar.

Sätta gränser.

Men jag inser att jag faktiskt har svårt att veta när jag ska sluta. När jag är färdig. För boken jag håller på men nu har jag tagit tillbaka till redigeringsbordet alldeles för många gånger. Hela åtta-tio gånger, minst. Jag är lite rätt att den ska bli överarbetar och då blir den inte bra. Men när vet man när man är klar? Jag vet inte, inte än, eftersom jag inte kommit dit.

Men nu är det dags för mig att lära mig det. Lära mig att sluta ändra, sluta rätta och sluta redigera och tillåta mig vara färdig. Då kommer nästa steg. Ett steg som jag faktiskt har testat. Men alla de nej jag fick från bokförlagen gjorde att jag satte mig ner och skrev om boken.... igen och igen. Jag måste erkänna att jag nu känner mig så nöjd man kan bli. Och ännu nöjdare när jag läst genom boken för en sista gång.

Avslutningsvis.

Förhoppningsvis kommer jag kunna genom den sista redigeringen kapa ner boken lite till. Den är för lång. Jag som trodde att jag inte kunde komma upp i tvåhundra sidor. Nu är min bok närmre trehundra sidor, ändå nedkapad. Förhoppningsvis får jag ner den någon sida till.

Det var det jag hade att bjuda på. Tack för att ni läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.