Jag börjar förstå - Reflektion

Jag har skrivit på min bok Dolda avsikter i flera år nu... jag har hunnit bli klar minst tre gånger och ändrat mig. Redigerat om boken minst sex-sju gånger. Jag har läst på, grunnat, ändrat, tagit bort och skrivit om. Jag har hela tiden haft som mål att boken ska bli sitt bästa jag. Eller i alla fall så pass bra att den kan skickas in till ett bokförlag och bli antagen.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Men jag förväntar mig såklart att mitt arbete inte slutar med att jag blivit antagen, tvärtom. Det är då som jag måste börja jobba hårt. Inget kommer gratis.

Nästan klar.

Som jag nämnde här ovan så har jag skrivit på min bok Dolda avsikter i flera år, med uppehålla för råmanus till två uppföljare och en ungdomsbok. Samtidigt försökte jag få ordning på Svart Opal utan framgång. Ibland försöker man för mycket helt enkelt. För om man bara koncentrerar sig på en sak i taget så blir det i slutändan bättre.

Men nu sitter jag här och är i princip klar med redigeringen. Nu har jag bara uppgiften kvar att sätta ihop det till ett bokmanus som jag kan skicka in till diverse bokförlag. Sen är det bara att vänta, hoppas och se om någon nappar. Som är villig att uppfylla en livsdröm.

Lite skrämmande.

Men nu sitter man här och känner mig lite konstig i kroppen. Är jag verkligen klar? Jo då det är jag, på riktigt den här gången. Boken känns så bra den kan bli. Och jag känner mig stolt över mig själv. Men mitt ibland alla glada och lättade känslor smyger det in sin en lite rädsla. Ett tomrum som inte går att skoja bort.

Jag är färdig. Vad ska jag göra nu? Fortsätta med nästa bok såklart. Jo, jag vet det. Men ändå känns det skrämmande att jag kommit så här långt. Nu är det dags att skicka in boken så den kan grillas av experter och... jag är inte rädd för att få nej, jag är rädd för att jag inte får ett enda ja. För vad gör jag då? Hur ska jag då ta mig till nästa steg?

Avslutningsvis.

Men att jag skrivit klart boken är såklart ett stort steg för mig. Men jag har kommit till ett steg jag inte upplevt tidigare. Klart det känns lite skrämmande. Och det lär inte bli mindre skrämmande om ett bokförlag antar mig.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack för att ni tog er tid. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.