Jag fick respons...

Jag har en förmåga att bli lite splittrad ibland och göra en hel strutsfarm av en enda liten hönsfjäder. Ett litet bok-projekt till en tetralogi-projekt (fyra böcker). Ja vilken bra idé tyckte jag då. Fast... strax efter så tog jag bort en bok och degraderade projektet till en trilogi. Fortfarande för stort? Kan du ge dig på. Så i början på 2020, under pandemin, erbjöd Vulkan att man skulle få en utvärdering om ens bokprojekt.

Jag skickade in, inte omgående men nästan, en typ av synopsis (Svart Opal-trilogin) som de begränsade till max två A4-sidor. Och jag fick ett långt och utförligt svar. Nu vill jag inte publicera brevet rakt av så därför återger jag det i korta drag. Och ja det var både ris och ros.

För det första blev hon imponerad av min livligafantasi eftersom det handlade om en trilogi. Däremot var hon tveksamt inställd till om jag hade tålamodet med all research som måste till för att få ihop trovärdiga kriminalromaner. Hon var inte heller så förtjust i att jag hade med en seriemördare. Inte heller att en oskyldig blivit dömd för brott den aldrig begått. Hon sa att svenskt rättsväsende har stränga krav av bevisföring och dessutom att oskyldiga sällan eller aldrig kan bli dömda.

Tur ändå att jag skriver fiction...

Hon var ändå imponerad av min väv av händelser som jag fått ihop men att det blir kanske för många händelser för läsaren att hålla reda på. Inget en författare ska ta för givet. Dessutom saknade hon miljö där min historia ska utspela sig. Miljöer är viktiga för att skapa rätt stämning, i synnerhet i en mordhistoria. Och det har hon så rätt i så därför förlade jag snabbt hisorien i Sandviken där jag bott i många år.

Men den här responsen fick mig att stanna upp och tänka till och tämja min annars så livliga fantasi. Det var mycket nyttigt. Självklart är en trilogi för stort arbete. En bok räcker gott. Fast i en fiction kan saker hända som i vanliga fall inte händer så ofta ute i den verkliga världen (tack och lov). Som seriemördare som kommer undan och där oskyldiga döms till fängelse. Men givetvis ska dessa ämnen såklart närmas med försiktighet.

Men det var ett råd hon gav mig som jag kommer att rata. Det var lite märkligt. Hon tyckte att mina karaktärer inte hade realistiska namn för en mordhistoria. Namn som Opal, Indra, Miriel och Nikita så kan inte läsaren känna sympati respektive antipati för dem. Att deras namn passade bättre i en fantasy.

Men när det kommer till vad jag skriver så gör jag alltid research. Även för namn. Något jag finner både intressant och motiverande. Jag söker på internet (som tex namnen), jag tittar på diverse dokumentärer (om seriemördare, psykiskt sjuka, missbrukare osv) och jag läser böcker och tidningar.

Nu är jag trots allt otroligt glad och tacksam för den här responsen. För hur det än är, all respons ska man alltid lyssna på och noga överväga. Oavsett om den är positiv eller negativ.

Men nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta nu hand om er och om varandra.