Jag har kommit så långt - Reflektion

Jag har drömt om att få bli författare sen jag var barn. Däremot hade jag svårt att hitta någon som trodde på mig. Och ja, jag hade problem med stavning och grammatik. Hört att det är viktigt att kunna det om man ska skriva. Många vuxna kom med goda råd, inte av illvilja, utan för att få mig att förstå. Men det jag hörde var att jag aldrig skulle bli bra nog.

Men något inom mig har alltid kämpat vidare. Även när jag tappat tron på mig själv så har något i mitt omedvetna kämpat på. Och nu efter många år så sitter jag trots allt här och bloggar...

Min dröm.

Jag var bara sju-åtta år när jag uttalade min dröm. Jag ville bli författare. Nu vet jag att en barns dröm inte alltid kan vara en riktlinje in i vuxenlivet och att saker och ting ändras på vägen. Men istället så gjorde jag allt som förväntades av mig. Jag utbildade mig, flyttade hemifrån och jobbade. Men jag trivdes aldrig. Det var inte jag.

Men till slut så tog jag mig i kragen och ansökte till 'Mot professionellt författarskap', på en folkhögskola. Men efter den utbildningen insåg jag hur lite jag egentligen kunde. Men jag var villig att lära mig. Villig att jobba hårt. För det är så, vill man bli något måste man lägga ner det arbete som krävs.

Jag har kommit så långt.

Men fegisen i mig har fått bestämma allt för länge nu. Den som försökt behaga alla i sin omgivning och undvikit att göra folk irriterade. Men det har gjort att jag kvävt mig själv. Det är aldrig en hälsosam väg att ta. Det har jag förstått nu. Eller ja, jag förstod det för många år sedan, det har bara tagit mig flera år att inse att den vägen jag valt kräver att jag står upp för mig själv.

Jag vet vad jag kan och hur långt jag kommit. Nu är det bara det sista avgörande steget kvar innan jag kan titulera mig författare. Och det är att skicka in min bok till olika bokförlag tills jag får ett ja. Låter nog enklare än vad det är. För hur stort jobb är att skriva en bok så är det sista steget det allra svåraste.

Avslutningsvis.

Men nu när jag sitter här och inser hur långt jag kommit så känner jag mig stolt. Och sitter du där ute och drömmer om något, vad det nu är, varför inte göra ett försök att förverkliga den drömmen. För kan jag komma så här långt med min dröm kan ni nog komma ännu längre. Jag har bestämt mig, jag ska bli utgiven författare på ett eller annat vis. Jag är bra nog.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Dela gärna min blogg så den hittar flera läsare. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er och om varandra.