Jag lärde mig - Reflektion

Det finns många människor på den här planeten... många. Och alla är värda att få sin chans att leva sitt liv och kanske få uppfylla sin livsdröm. Alla förtjänar dessutom att ha stöd från hela sin familj och alla sina vänner. Hur man visar detta stöd varierar förstås. Men alla förtjänar att bli trodda på även om dens dröm kan se ut som något man aldrig kan nå.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Ni som följt den här bloggen vet såklart om min barndomsdröm som sakta men säker omvandlats till en livsdröm, och det är att få skriva och ge ut böcker.

Gav upp.

Sen jag på egen hand läst min första bok så insåg jag att jag också hade det som krävdes för att skriva en bok, eller i alla fall lära mig. Men min omgivning var inte lika entusiastisk. De ville såklart ge mig goda råd på vägen men jag tog det inte så bra. Det jag hörde var att jag var helt obildbar och att jag aldrig skulle kunna lära mig skriva. Men det är fel, alla kan lära sig vad de vill bara man jobbar för det.

Men jag tog åt mig av de goda råden jag fått, men det gjorde att jag inte trivdes med livet. Istället gav jag upp. Jag levde ju inte mitt liv. Jag levde det liv andra förväntade sig av mig. Jag kände mig allt mer och mer miserabel och fast i ett ekorrhjul jag inte kunde ta mig ur. Men så en dag bestämde jag mig och sökte in på utbildningen Mot professionellt författarskap.

Jag lärde mig.

Jag valde att utbilda mig i skrivande. Jag gick diverse kurser i svenska. Jag gick skrivarkurser. Jag började skriva. Sen sökte jag in på Mot professionellt författarskap. Första gången kom jag inte in. Men jag sökte igen ett par år senare och då kom jag in. Under den utbildningen fick jag lära mig allt jag behövde för att kunna gå vidare.

Sen dess har jag kämpat vidare, som det känts, i motvind. Jag har bloggat trots att jag kanske inte lockat så många att läsa. Jag skriver på min bok trots att jag kanske aldrig hittar ett bokförlag som vill ge ut mina böcker. Men jag har lärt mig att skriva, att utrycka mig med ord och utnyttja min fantasi för att skapa berättelser. Jag lärde mig trots att ingen kanske trodde på mig.

Avslutningsvis.

Jag kommer inte att ge upp. Jag ska uppfylla min livsdröm på ett eller annat vis. Men visst hade jag hoppats på att får mer stöd på vägen än jag fått. Visst har man sagt at man tror på mig. Men ord är bara ord, handling däremot säger ibland så mycket mer. Och det är handlingarna från de som påstår sig stå mig närmast som jag saknar.

Men det var det jag hade att reflektera över idag. Tack för att ni läste mitt blogginlägg. Han nu en fortsatt bra dag och ta hand om er.