Jag tvivlar på mig själv

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt detta, men jag säger det igen. Jag har en dröm om att få bli utgiven författare. En dröm jag haft sen jag var 7-8 år. Men på grund av olika omständigheter, där jag inte riktigt kände mig trodd på, lade jag drömmen åt sidan. Jag lät mig ledas framåt, av ren välmening, av de som ville ge mig en stabil och säker framtid. Med facit i hand kan jag säga att det inte slutade så bra...

Det värsta man kan höra är, när man är runt 8-10 år, att drömmen om att bli författare är för svår att nå. Och då i synnerhet om man har det besvärligt med att lära sig stavning och grammatik. Klart jag hade problem med det, jag hade just börjat skolan.

Att bli trodd på.

Samtidigt trodde jag på de vuxna omkring mig. Att de hade rätt om mig, så jag gav helt enkelt upp. Jag var för dum för att lära mig. Och där grundades mitt dåliga självförtroende som sen varit ett sällskap genom hela livet. För när det väl sitter där så är det inte bara att tvätta bort. Dessutom skapar det stress och ångest.

Med facit i hand har förstått vikten av att blir trodd på. I synnerhet som barn. Det ska inte spela någon roll om du drömmer om att bli rockstjärna, makaroniborrare, astronaut, veterinär, trollkarl eller författare. Som barn ska man bli uppmuntrad, oavsett. Även om dens dröm är helt uppåt väggarna. Jag kan lova att drömmarna kommer ändras, korrigeras och mogna så att de kan ta ett bra beslut om sin egen framtid.

Känns så nära...

Som vuxen vet jag att jag kan skriva... Hurra! jag gick att lära. Jag är fullt medveten om mina styrkor och mina brister. Men ibland tvivlar jag så mycket på mig själv att överväger att ge upp. Att det inte är någon idé. För vem vill satsa på någon som lyser av dåligt självförtroende (som jag tydligen måste göra än idag).

Men jag inte kan bara ge upp... inte nu. Inte när jag är så nära att jag nästan kan ta på det. Och jag hoppas verkligen att hårt arbete tar mig dit jag vill, att få bli utgiven författare. Bevisa för de som inte trodde på mig att jag kan. Fast det är kanske inte det viktigaste. Det viktigaste för mig är att kunna förgylla människor vardag. Men också bidra med något bra till den här världen. Eller ja, till Sverige i alla fall.

Fast vill jag komma någonstans måste jag steppa upp ett steg till. Men först... ska ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er. Kram