Jag är inspirationen - Reflektion

Bästa inspirationen till en protagonist är en själv. Dessutom känns det tryggt. Man vet vad man själv tycker, vad man själv känner och hur man skulle reagera vid olika situationer. Eller åtminstone tänka sig, Man vet också hur man konverserar och interagerar med andra. Med andra ord känns det som ett säkert kort att ta till när man behöver inspiration till en karaktär.

*Media från Pixabay

Men det är en sak att låta sig inspireras av sig själv när man skapar en karaktär, en helt annan sak att plagiera. Gör man det så begränsar man nog sin protagonists utveckling.

Övning.

I fredags gjorde jag en övning på Romanskrivarskolan som handlade om att skapa en bra huvudperson. Det handlade om i grunden att man inte ska blanda ihop sig själv med protagonisten. Inte för mycket i alla fall. Och ja det kan jag förstå på ett plan. Man vill inte själv utsättas för all slags fara medan en protagonist ska hamna i skottlinjen för att få med sig lite spänning in i berättelsen.

Om en protagonist seglar på en räkmacka genom en historia så blir den lite platt och tråkig. Och det gäller alla genrer inom fiction. Även i en kärleksroman bör protagonisten råka ut för trubbel av något slag. Det är en av grundstenarna i att bygga upp en historia. Själv vill man sitta tryggt bakom sin 'skrivmaskin' och fantisera.

Inspireras.

Men att låta sin protagonist inspireras av en själv tycker jag inte är så fel egentligen. Inte till någon karaktär faktiskt. Fast det handlar nog mer om hur jag använder mig av den inspirationen och hur jag kan tänka mig in i olika situationer. Nu menar jag inte de där vardagliga händelserna utan hur man skulle kunna reagera.

Till exempel: Om ens protagonist sitter inlåst i ett rum kan man alltid gå tillbaka till mig själv. Eller hur? För det handlar inte så mycket vad man själv varit med om på riktigt, utan hur man tror att man skulle reagera i en sådan situation. Inspirationen kan komma från många håll, men i slutändan handlar det om en själv. Ens egna tankar, ens egen fantasi.

Avslutningsvis.

Jag tänker nog aldrig sluta med att inspireras av mig själv när jag skapar mina karaktärer. Samtidigt, mina inspirationskällor är många. Jag är bara en liten del. Fast för mig, en viktig del. Utan mig skulle inga historier bli skrivna. Inte ens denna blogg...

Det var det jag hade att bjuda på idag... Dela gärna. Tacka för att ni tog er tid att läsa. Ha nu en fortsatt bra dag. Ta hand om er och varandra.