Jagande skugga - Författare

Att skriva en bok är inte bara att skriva en bok samtidigt som det bara är att skriva en bok. Det är komplicerat, mycket att tänka på samtidigt som man så följa hjärtat. Ja och skriva om det man kan. Jag har som sagt skrivit två stycken böcker om Emma Elliot, som givetvis behöver mer arbete för att bli så bra de bara kan bli. Men just nu skriver jag på den tredje och har kommit fram till ett och annat nu när jag passerat halva boken.

Det är lite så man vill slita sitt hår... en smula. Samtidigt så är det bara att jobba framåt. Att vända om nu känns inte riktigt rätt om jag ska vara ärlig.

Skapa spänning.

Idén till den här boken är mera krypande spänning. Första var mer psykologisk där man ska försöka uthärda att otäcka saker sker omkring en. Emma tog sig att att försöka ta reda på mer för att inte behöva ta hand om sina känslor där och då. I den andra boken blir hon kidnappad och försöker vara den starka då hon vill skydda den hon är kidnappad med.

I den här boken har jag tagit upp stalking. Samtidigt har alla trauman kommit ifatt Emma så hon mår inte bra alls. Jag vill att hon ska tvivla på sig själv när saker och ting händer. Men jag vet inte om jag fått till det. Eller ens hur jag ska få till en känsla av att alltid känna sig bevakad. Däremot känslan av att ingen tror en vet jag precis hur det känns och kan skriva rakt ifrån hjärtat.

Lista upp.

Men som sagt det finns ingen återvändo nu, utan nu kan jag bara skriva klart mitt första utkast och se vart det landar. Sen när boken fått vila lite är det dags att ta sig an redigering nummer ett. Tills dess får jag börja lista upp saker som jag måste ta med, som jag måste tänka på för att få till den där krypande spänningen jag letar efter.

Lista upp saker som flyttar på sig. Hur hon ser rörelser utanför fönster. Spår i trädgården. Samtidigt inte bli trodd på av någon. Känslan av frustration när man inte känner sig lyssnad på. För det blir ju så när Emma lider av psykisk ohälsa och kanske inte har det bästa minnet för tillfället. Då är det lätt för de i omgivningen att skylla på det när de inte upplever det Emma upplever.

Avslutningsvis.

Nu gäller det bara för mig att få till den där känslan som Emma ska ha. För hon inbillar sig såklart inte. Och ja det kommer sluta i tragedi. Frågan jag nu ställer mig är om han ska dö eller råka överleva. Ja det lär nog visa sig när den scenen kommer, för den kommer komma.