Karaktärsutveckling pågår...

Det går trögt nu med skrivandet och med att skicka in mitt manus till bokförlag. Allt beror på att jag känner mig trött. Jo jag vet, alltid detta gnällande om att jag är trött. Men att ständigt vara trött tar ironiskt nog på krafterna. Nåja, nu så sitter jag här och funderar på hur jag ska fortsätta min nya bok. Vad nästa steg ska bli för att jag ska få in handlingen på den reda förplanerade röda tråd.

Men som jag sa inledningsvis så går det trögt att skriva nu. Det går inte alls i den fart jag hoppats på. Jag har bare kommit typ sex-sju kapitel in i boken. Hade väl ändå hoppats på åtminstone det dubbla, men... det är svårt att få ihop allt nu, i synnerhet när min nya historia ska fasas in i en gammal.

Vissa delar är redan skrivna.

Den delen om Pixie som nu ska integreras i min nya historia skrev jag redan när jag gick på 'mot professionellt författarskap'. Men med den delen av historien kommer också andra karaktärer med på köpet. Som tillexempel Pixies bästa vän, Pixies följeslagare och så mördaren. Sen har det förstås tillkommit en massa (egentligen ganska oviktiga) karaktärer på köpet.

Men mycket av jobbet för att komma igång med min nya bok har handlat om karaktärsutveckling. Pixie som från början var 16 år har nu fått bli 12 år. Hennes bästa vän har fått gått samma väg. Sen har de båda fått en varsin familj. Pixies riktiga familj är dessutom släkt med Emma Elliots fosterfamilj.

Karaktärsutveckling är ständigt pågående.

Även om karaktärsutveckling är jobbigt, ibland tidskrävande så är det också roligt. Dessutom är det nu jag kan 'lära känna' dem. För varje karaktär måste få sin egen personlighet. Vilken livsfilosofi de har, hur de hanterar vardagen och hur de bemöter andra karaktärer. Men viktigast av allt vilka rädslor de har. Sen sist men knappast minst sin familj, sin uppväxt och deras vänner.

Utan denna eviga karaktärsutveckling blir alla lika... ja, tråkiga. Ingenting händer. I och med att jag 'lär känna' mina karaktärer så kan jag ställa den inför olika problem som de måste lösa. Låta dem möta sina rädslor som de måste lära sig hantera. Men också hur de utvecklas efter allt detta. Karaktärsutveckling slutar inte förrän man slutat skriva om dem.

Men nu ska jag ta tag i dagen. Försöka få lite skrivet. Planerar att avsluta kapitalet jag skriver på nu och förhoppningsvis får igång ett nytt.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta nu hand om er och om varandra.