Karta till fantasy - Tankekorn
- 21 maj
- 2 min läsning
Varje gång jag åker till Norge, lite oftare de senaste åren, så kan jag inte låta bli att inspireras av deras natur. Men inte bara det, utan även av människorna. För hur man än vänder och vrider på det så så det inte lika lätt att ta sig fram i det här landet som det är i Sverige. Står det att det tar ett par timmar att komma fram från punkt a till b får man räkna med att det tar mycket längre tid. I Sverige är vi bortskämda med att det tar det den tid som Google maps anger.

Men jag vet med mig att den dagen jag skriver min fantasybok så är det Norge jag kommer att inspirera mig allra mest.
Karta.
Varje seriös fantasybok har en karta över det land där historien utspelar sig. Och jag har läst på och tittat på så många olika kartor för att se vad som skulle passa till min historia. Jag har ritat en rad olika kartor bara för att få in känslan. Nu börjar jag närma mig en karta som jag faktiskt kan känna mig nöjd med. Som känns som jag och som passar den berättelse jag har på lut.
Jag har nu äntligen ritat en huvudkarta. Det vill säga en grundkarta. Sedan ritar jag varje plats enskilt för att sedan lägga in den platsen i et nytt lager på själva huvudkartan. Jag vill att kartan ska bli min egen, inte en kopia av någon annans verk. Men det är svårt att få till. Men som jag sa ovan börjar jag, efter kanske tio år, få till något som börjar likna något jag kan stå för. Som känns som mitt.
Norge.
Men nu kanske ni undrar hur Norge kommer in i det här? Jag ska erkänna att det inte bara är Norge som inspirerat mig med sin natur. Jag har samlat på mig bilder från hela världen som inspiration. Men det är något speciellt när man åker till Norge och får se deras storslagna natur på plats. Deras höga snöklädda fjäll som kantar vägen, de turkosgröna sjöarna som är som naturens välplacerade ädelstenar och slutligen de unika fjordarna.
Naturen är så påtaglig att hjärnan till slut överhettas. Man näst intill välkomnar en och annan tunnel så man får vila sina intryck för ett ögonblick. Men vägen ut till Bergen där börjar man till slut bli kortare, bredare och känner hur skägget börjar gro. Det är så många tunnlar att man häpnar. (vi åkte sammanlagt 71 tunnlar varav 64 var från 200 till 2,4 mil.) Men i slutändan så triggar även alla dessa tunnlar min fantasi.
Avslutningsvis.
I min fantasy ska det finnas massa olika landskap. Storslagna fält, våtmarker, öknar, höga imponerande berg med tunnlar, med glaciärer, stora som små sjöar och såklart fjordar. Men också alla slags olika väder. Allt som kan hittas i en god fantasy ska finnas med i min bok, och kanske lite till.
Det var det jag hade att bjuda på. Tack ni som läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.

Kommentarer