Känner mig otålig - Reflektion

Som sagt så är jag inne på en sista fas, förhoppningsvis, av min bok Dolda avsikter. Jag går akta genom sida efter sida och letar efter uppenbara misstag alla alla dess slag. Allt från stavfel, till meningsuppbyggnadsfel och fel i själva historien. Och ja, jag har hittills hittat så många fel så att jag nästan skäms. Men bara nästan eftersom jag fortfarande redigerar. Jag vill trots allt bli klar någon gång.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Men nu börjar jag känna mig skapligt otålig. Jag hade inte ens i mina vildaste fantasier kunnat räkna ut att det skulle ta så här lång tid. Man lär sig något nytt hela tiden...

Vara noggrann.

Jag har redigerat boken minst åtta-tio gånger nu. Allt i min jakt att den ska bli så bra den bara kan innan jag börjar skicka in den gen. Förra gången jag skickade in boken trodde jag mig vara klar, att någon skulle nappa och den skulle ha varit utgiven vid det här laget. Tack och lov fick jag inga ja. För jag hade inte varit nöjd med den versionen, det vet jag nu.

Men efter det har jag inte bara redigerat boken ett par gången, jag har också skrivit om den och gett historien nya kläder. Allt för att maximera mina chanser att få bli utgiven och därmed få privilegiet att kalla mig författare. Men än så länge är det bara en dröm, en dröm som lever i allra högsta grad. Och att den inte ligger allt för långt bort.

Så otålig.

Men allt eftersom veckorna rullar på och jag fortfarande siter och redigerar, sida upp och sida ner, så börjar tålamodet tryta. Jag vill vara klar. Men såklart har jag en hel del sidor kvar att med noggrannhet gå igenom. Men i tankarna börjar jag redan tänka på nästa bok. Den r färdigskriven men behöver skrivas om i och med att historien tagit lite nya vägar.

Även om jag börjar känna mig otålig så är det nu jag måste ha tålamod om jag vill att Dolda avsikter och dess uppföljare ska bli bra. Och det är A och O om jag vill bli utgiven. Fast det finns inga garantier, oavsett, även om jag gör mitt bästa för att bli utgiven. Jag kan bara hoppas och tro att det jag gör räcker tillräckligt långt.

Avslutningsvis.

Det är en mångårig dröm som nu pockar på och vill ha sin uppmärksamhet. Men det enda jag kan göra är att ta en sida i taget. Till slut kommer boken vara klar för inskickning igen. Och det ser jag fram emot även om jag får räkna med ett antal nej.

Nåja, det var det ja hade att bjud på. Tack för att ni läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.