Livlig fantasi räcker inte.

Att skriva en bok rakt ur huvudet är aldrig några problem. Inte för mig. Min fantasi är något som aldrig tryter då jag alltid förser mig med nya inspirationskällor. Så.. om jag lider av något så är det snarare att jag har lite för livlig fantasi. Den drar gärna iväg åt de mest märkliga håll. Snabbt dessutom. För minsta lilla grej.

Det är kul och inspirerande att låta fantasin jobba. Låta den leva lite sitt eget liv. Ibland blir det bra, men ibland hamnar man i en fälla. En fälla där man måste ta reda på fakta för få det rätt.

Improvisera?

Att skriva en berättelse som känns trovärdig så är det en bra sak att få rätt fakta på rätt plats. Ska du skriva om till exempel en jurist bör du kanske veta hur en jurist jobbar. I alla fall på ett ungefär. Men det är bara att söka information och läsa på i massor. Dessutom skadar det aldrig att veta mer än vad du sen skriver. Med mycket information är det lättare att plocka ut godbitarna till en bra story. En berättelse folk har lättare att ta till sig. Men... Vad händer om man inte hittar den information som man behöver? Att du någonstans måste chansa dig fram och hoppas på det bästa. Att man måste improvisera sig fram. Jag som vill få allt rätt drabbas då lätt av ångest. Då får jag kämpa med att få till historien, kämpa med att få det att kännas bra, utan att läsaren ska resa båda ögonbrynen och sen klappa ihop boken med en suck. Att läsaren kanske lättar lite lätt på ett ögonbryn kan jag kanske leva med, men två, nej tack. Och en suck, aldrig. Söka information... överallt.

Så hur går jag vidare när min kunskapsbas är för liten? Ja det är bara att börja googla på all tänkbar information. Ibland även se på Youtube-klipp eller en dokumentär på TV. Söka så mycket information som man kan hitta i ämnet. Kanske till och med slänga ut en fråga på Twitter eller Facebook (och hoppas på ett svar).

Men när man skriver en bok, en roman så är det mycket man måste tänka på. Saker som ska vara på rätt plats vid rätt tillfälle. En livlig fantasi räcker inte alltid till, även om det är grunden för allt jag skriver.

Jobbar på uppföljare.

Just nu skriver jag vidare på bok två (Gränslös tillvaro) i min Emma-serie. Men inser redan nu att jag måste jobba mer med min antagonist. Jag vill ju inte att läsaren ska säga att. Ja men just ja, i kapitel 10 visste jag vem han var, så uppenbart. Nej, det vill jag inte ha.

Det är alltid mycket med att skriva men jag klagar inte. Det håller mig sysselsatt och jag får göra det jag gillar mest. Men det finns en sak till jag måste jobba mer på (där jag varit lite 'latä) och det är att leta bokförlag. Hur som helst. Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er. Kramar om.