Läsaren känner känslorna - Övning 11

När man skriver en bok är det inte bara att skriva och så blir det bra. Det finns miljontals saker man bör tänka på innan en bok blir tillräckligt tillfredställande för en läsare. Läsaren vill inte bli skriven på näsan, vill inte att författaren ska tala omför dem vad de ska känna.

Så idag så ska jag göra ett par övningar angående hur man ska få läsaren att känna utan att berätta det för dem. Istället låta läsaren uppleva det som händer och i och med det blir det upp till författarens att bana väg för läsarens upplevelser.

Om man vill som ett exempel skrämma läsaren så kan man låta den genom en mörk gränd. Men för att det ska bli lika läskigt för läsaren som karaktären krävs det ett par saker av författaren. Först att ge läsaren en bakgrundshistoria. För otäcka sakar har tidigare hänt i denna gränd. Så när karaktären sen går igenom denna gränd så ska även läsaren uppleva det karaktären upplever. Så nu till övningen som kanske gör texten här ovan lite mer klarare.

Övning a: Här ska jag ge en förförståelse för läsaren (dvs er) om något fasansfullt som hänt i den här gränden. Något som gör att läsaren förstår att här måsta man vara på sin vakt. Så med andra ord: Beskriv en gång vad som hänt i den här gränden. (TIps: beskriv gärna händelsen så sakligt som möjligt.)

Svar a: Det var för bara ett år sedan som det hände. En ung kvinna och hennes två döttrar hade bråttom hem och gick in i gränden som genväg för att aldrig komma ut på andra sidan igen. Senare den kvällen ringde maken polisen och anmälde dem saknade. Då barn var inblandade gav sig polisen ut och letade omgående. Men framåt morgonen hade ingen hittat dem. Det var då som 'Missing people' kopplades in. Massor med frivilliga gav sig ut i staden och vände på varenda sten. Det var ett gäng ungdomar som till slut hittade dem döda i den här gränden. Gömda bakom en sopcontainer. När polisen kom på plats fick de se det mest fruktansvärde de någonsin sett. Det var som om mördaren placerat dem där med flit. För där satt de lutade mot väggen och kvinnan höll fortfarande sina döttrar i handen. Men det som otäcka var hur mördaren skurit i deras ansikten Mungiporna var skurna så at de hade stora leenden och ögonlocken bortskurna så de stirrade tomt ut i luften. Dessutom var de sminkade som 'The Joker'. Vid obduktionen gjord man sen en skrämmande upptäckt. På hela kvinnans kropp, under hennes kläder, stod det flera meddelanden med tuschpenna. Meddelanden som fick obducenten att rysa av obehag. Men trotts polisens noga och idogt sökande efter ledtrådar så hittades det ingen skyldig till dådet.

Övning 11b: Nu ska jag ta en karaktär genom den gränd jag beskrev här ovan från texten: Beskriv vad du ser när du går igenom gränden. Beskriv inte vad du (jaget, karaktären) känner.

Svar 11b: Hon började gå hemåt. Halvvägs inser hon att hon har lite bråttom så hon bestämmer sig för att ta genvägen genom 'Jokergränden' som den nu kallades i folkmun. Gränden var så trång och mörk att hon kunde sträcka ut armarna och nå väggarna. Dofterna var överväldigande av fukt och mögel som gjorde kullerstenarna hala. Det var nästan som att kliva in i en annan värld, en annan tid, där husen blev som höga fängelsemurar som nästan lutade sig över en. Hon fortsatte med snabba steg framåt. När hon kommit halvvägs var det som om hon gick in på en bakgård. Där stod det ett par containrar i som de bosatta i området uppenbart kastade sina sopor. Hon stannar upp och ser sig omkring. Och i det skumma ljuset tar det ett par sekunder när hon ser fortsättningen på gränden. En brant trappa som slingrade sig uppåt mellan byggnaderna. Hon trippar snabbt uppför trappen. När hon tillslut kommer upp ser hon hur solen tränger in mellan husen. Hur solstrålarna hälsade henne välkommen ut på andra sidan.

Sådär.. nu får ni alla ha en fortsatt skön dag och sen en ännu skönare helg. Tack för att ni tog er tid att läsa. Och ja, har ni frågor så var inte blyga utan ställ dem till mig. Ta nu hand om er. Kram till alla som vill ha en.