Med utbildning i bagaget.

Att plugga är kanske inte allas väg framåt. Men om man vill lära sig att skriva på ett sätt som gör att andra vill läsa det man skrivit så kanske man bör tänka om. Att gå en eller ett par kurser kan göra att allt vänder mot det bättre. Att du skriver på ett anat plan. För att få ihop en hel bok är inte så lätt som man kan tro. Men inte heller så svårt att man inte kan lära sig det. Jag lärde mig, då kan nog alla som vill också lära sig. Det är jag övertygad om.

Innan jag utbildade mig fanns viljan att skriva, men inte kunskapen. Det är något jag förstått i efterhand. Det räckte inte bara med att kunna det svenska språket hyggligt bra. Nej, något viktigt fattades...

Jag utbildade mig.

Jag började med att jag gick en kurs... kursen i sig gav kanske inte så mycket som jag kanske hade hoppats på. Däremot så blev jag bekräftad. Att det jag försökte skriva ihop hade något. På den tiden hade jag bara skrivit några noveller. Men när jag sen försökte skriva ihop det till en bok märkte jag att jag inte hade rätt kunskap.

Jag valde då att gå utbildningen 'Mot professionellt författarskap' på Västerbergs folkhögskola. En ettårig utbildning som jag gärna gått på ett till två år till om jag fått chansen. Tyvärr finns inte den utbildningen kvar längre, så på grund av det, är jag idag oerhört tacksam att jag fått äran att få gå den utbildningen. Den gav mig så mycket matnyttigt som jag inte trodde var möjligt.

Fick mycket hjälp.

På utbildningen 'Mot professionellt författarskap' fick jag mycket hjälp av de fantastiska lärarna Helen Rådberg och Hans Carstensen. Av dem har jag fått ett helt nytt djup på mitt skrivande. Dessutom breddat min repertoar om man säger så. Men framförallt fick jag en stadig grund att stå på.

Denna utbildning gav mig så mycket på olika plan. Dock blev jag inte helt fullärd. Det kommer jag nog aldrig riktigt bli heller. Så nu mer försöker jag lära mig av andra andra författarcoacher via deras bloggar, gratisutbildningar och forum. Men också av Romanskrivarskolan på youtube som min gamla lärare Hans Carstensen håller i. Ja sen lär jag mig av att läsa...

Stå på egna ben.

Men efter utbildningen infann sig en tomhet. Ett vacuum där jag kände mig vilsen och inte längre visste vad jag skulle skriva. Jag försökte skriva, men allt kändes med ens inte bra nog. Jag gick trots allt ifrån att bli stöttad och hjälpt, inte bara av mina lärare utan även av mina klasskamrater.

Helt plötsligt fick jag stå på egna ben igen. Klart jag saknade stödet. Men inte bara det, utan även sällskapet som utbildningen gav. Men man kan inte få allt man önskar sig... så för mig har det handlat om att hitta ett sätt att stå på ena ben. Lära mig att lita på mig själv och förstå att jag är bra nog. Nu gäller det bara att hitta en person till där ute som tror lika mycket på mig som jag nu lärt mig att göra.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta nu hand om er. Kram.