Min skrivprocess - Reflektion
Nu närmar sig slutet på det här året och julen stor och kikar runt husknuten. Dessutom den sista veckan som jag bloggar för i år. Och det har gjort att jag nu des senaste tiden börjar reflektera hur detta skrivår varit för mig. Om jag nått några tänkbara mål, om jag gjort något bra eller om det blivit som vanligt att jag inte kommit någonstans alls.

Men jag hade tänkt att denna vecka ka jag titta lite i backspegeln och hur långt jag faktiskt kommit i min skrivprocess och vad jag lärt mig.
Lärt mig mycket.
Jag tror inte att man kan bli fullärd som författare. Jag tror att eftersom språket ständigt utvecklas så måste man som författare utvecklas med det. Och jag kan säga att språkmässigt har jag nog utvecklats en hel del de senaste åren. Jag ser det när jag läser äldre texter jag skrivit. Jag utrycker mig lite bättre idag än för bra ett år sedan. Och utrycker mig betydligt bättre än för fem år sedan.
Dessutom har jag tagit kliv framåt i hur jag skriver klart en bok. Det tog mig många år men nu känns det som om jag nått en ny milstolpe. Min första bok "Dolda avsikter" är i princip klar, bara att skicka in till bokförlag. Nu vet jag hur mycket arbete det ligger bakom att skriva en bok. Tyvärr på grund av att det varit så mycket annat på gång i mitt liv de senaste veckorna så har jag inte fått mycket skrivet alls. Och det har gjort att jag känner mig lite nedstämd.
Inte rädd för nej.
Men först måste jag ta tag i att skicka in min färdiga bok. Jag måste leta reda på en hög potentiella bokförlag och skicka in mitt bokmanus till samtliga om det så är femtio stycken. Och nej jag är inte rätt att få nej. Alla som börjat skriva böcker har någon gång fått ett nej av ett bokförlag. Jag har fått flera nej och det har inte gjort mig ledsen eller arg. Jag har inte ens tappat mitt självförtroende.
Däremot är jag rädd för att jag bara ska få nej. Att ingen orkar anstränga sig och se det potential som jag faktiskt har. För jag har potential. Det vet jag. Jag vet också att om några fler vågade chansa på mig och dela min blogg så skulle jag kunna få fler läsare. Men det gäller att jag då står på mig. Bevisar för alla att jag är någon att räkna med. och inte bara som någon som ställer upp när ingen annan finns ledig.
Avslutningsvis.
Jag är bättre än så. Men då måste jag lägga in en högre växel nästa år. Jag måste våga chansa. Jag måste stå för den jag är och för mina åsikter. Men jag måste också respektera att andra har andra åsikter än mina. Men först och främst måste jag våga ta så många nej att det känns som om jag bara får nej. För jag vet, att om jag kämpar väl, finns det ett bokförlag för mig med.
Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Dela gärna. Ta hand om er och om varandra.
Comments