När idéerna kommer - Reflektion

När man skriver en hel bok som jag har gjort på plus 80,000 ord, bör man ha fantasi. Man bör också kunna hålla en historia vid liv tillräckligt länge för att den ska ha en fångande inledning, en spännande mitten och sen ett bra avslut. Det har sina utmaningar. För många författare så har man hela boken klar framför sig innan man sätter sig ner och börjar skriva. Det fungerar inte så för mig.

*Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

När jag skriver så har jag en förmåga att trassla in mig i problem som bör lösas om min historia ska gå ihop. Och ibland tar det tid innan jag kommer dit.

När idéerna kommer.

När jag sätter mig ner och skriver så har jag inte alltid en klar bild framför mig vart historien ska ta vägen. Ibland har jag inte en aning. Jag brukar veta hur det ska börja, minst en tvist och hur boken bör sluta. Inget mer. Men allt eftersom jag skriver så kommer historien till mig. Men det är sällan när jag sitter där och knapprar på tangentbordet som jag kommer på det.

Idéerna dyker oftast upp när jag gått och lagt mig. Ibland hinner jag bara blunda så kommer på lösningen. Ibland kan jag vakna mitt i natten och ha lösningen på hur jag ska fortsatta. Då är det viktigt att jag antecknar ner mina idéer i anteckningar på telefonen. Har jag inte ork att göra det så har jag för det mesta glömt bort det dagen efter.

Löst ett problem.

Så hände även i går kväll... Jag låg där och läste när det slog mig. För när jag började skriva på mina Emma Elliot-böcker trodde jag ha en klar bild framför mig hur hennes familj såg ut. Men någonting skavde. Så jag ändrade om och om och om igen, men inget kändes bra. Det enda jag visste med säkerhet var att hon är adopterad.

Men för att utveckla hennes familjebild så skapade jag nya karaktärer som skulle vara en del av hennes familj, men då kändes det krystat. Länge och väl gick jag runt och funderade på lösningen. Men har jag kommit på det. Nu vet jag vem hennes pappa är. Men också hennes mamma. Och lösningen? Ja den hade funnits där rakt framför min näsa hela tiden.

Avslutningsvis.

Till min tur så antecknade jag mina idéer så nu kan jag med lätthet sätta mig ner och ändra på ett par detaljer i min bok Dolda avsikter. Där ska det bara ska ge Emma en hint om hennes ursprung, men inte hela lösningen. Det ska komma i en senare bok...

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha en fortsatt bra dag. Ta hand om er och om varandra.