Om jag tillåter mig - Tankekorn

Jag har i hela mitt liv sett mig förbisedd. Fått höra att jag kanske inte riktigt når fram dit jag behöver vara för att komma vidare. Jag har också fått höra att jag inte ens kan. För min dröm ända sen jag var barn har varit att bli författare på ett eller annat vis. Men när jag vädrade de tankarna med de vuxna omkring så fick jag höra att det kunde jag då rakt inte bli.

Där jag sökte bekräftelse fick jag det inte och det kändes som ingen trodde på mig. Men det har nog gjort att jag i mitt vuxna liv underskattat mig själv och vad jag kan.

Beröm.

Det är inte så att jag gått runt hela mitt liv och aldrig fått beröm. Jag vet att så fort jag har ritat något så har alla omkring mig gett mig överflöd av beröm. Tyckt att jag minsann borde bli konstnär. Men jag har aldrig känt mig så duktig på att rita. Dessutom var det bara ett tidsfördriv, aldrig en dröm.

Det som gjorde att jag tröttnade på ritandet var för bildlektionerna i skolan. Jag blev lovat ett högra betyg om jag gjorde alla mina uppgifter och jag kämpade på så mycket det gick. Men i slutända fick jag inte högra betyg så jag slet förgäves. Där och då förstod jag at rita var inte min grej och jag tröttnade totalt.

Det jag behövde.

Men min dröm från dag ett har varit att få hitta på historier som jag kunnat skriva ner och sen dela med mig till andra att läsa och roas av. Men i skolan så tragglade jag med stavningen och med grammatiken. Läsa kunde jag men tröttnade fort då jag bara fick läsa barnböcker. Jag hade ju hoppat över dem och börjat läsa ungdomsböcker.

De böckerna var "Fem-böckerna". Det var de böckerna som väckte något i mig. Som fick mig att börja drömma om att en dag kunna skriva sådana böcker själv. Nu vet jag med mig att man kanske inte kan uppfylla alla sina barndomsdrömmar. men vissa drömmar är så speciella att man i alla fall måste göra ett försök. Om jag bara...

Avslutningsvis.

Jag tror att jag, som man säger på engelska, sell yourself short" hela tiden utan att ens tänka på det. Att jag kanske lyssnat lite för mycket på det negativa och därmed underskattat mig själv. För när det väl gäller så stoppar jag mig själv, men det måste jag ändra på. Jag måste lära mig att ge mig själv det erkännandet som jag förtjänar. Jag vet att jag kan om jag bara tillåter mig...

Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Dela gärna. Ta hand om er och om varandra.