Protagonist Vs antagonist

När man skriver, i princip vilken genre som helst, så bör man utsätta sin protagonist för motsättningar. , De måste stöta på problem som ska lösas. Allt detta ska såklart vara en antagonist, en fiende, som utsätter protagonisten för det. Men, vem denna fiende ska vara beror helt och hållet på vilken genre man skriver i. I en barnbok kan inte fienden se ut på samma sätt som till exempel i en thriller eller i ett kärleksdrama.

Frågan jag ställer mig: vad menas egentligen med en fiende? Med en antagonist?

Ska vi prata synonymer så dyker genast ord som ovän, rival, angripare, motarbetare och opponent upp för att nämna några exempel. För fienden är en sorts motståndare, en motsats till huvudpersonen. Till protagonisten. Någon som man är ovän med av någon anledning. Någon man kanske till och med rival eller konkurrent med. Den som ständigt motarbetar och sätter käppar i hjulen.

Minst lika viktiga.

Ni som läst min blogg tidigare har säker sett att jag tagit upp ämnet protagonist Vs antagonist förut. Att antagonisten är minst lika viktig som protagonisten, kanske till och med viktigare. För hur man än vänder och vrider på det så blir det ingen bra eller ens en spännande historia om protagonisten inte har sin antagonist. Sin motståndare.

Men det här har också fått mig att tänka till. Tänka efter hur min drömfiende skulle kunna se ut. För mig är det en person som utger sig för att vara något annat än den är. Någon som kan låtsas vara din bästa vän, någon som alltid ställer upp och någon som alltid lyssnar på dina problem. Men allt den gör har en såklart baktanke. Att sakta men säker bryta ner protagonisten tills antagonisten synliggörs eller fått sin hämnd.

Kan protagonisten vara ond?

En tanke till som dyker upp i och med att jag nu sitter här och funderar (igen) på protagonist Vs antagonist. Kan protagonisten vara ond? Måste antagonisten alltid förlora mot protagonisten?

På de frågorna skulle jag vilja svara: klart protagonisten kan vara ond. Däremot tror jag att antagonisten bör förlora, kanske inte på en gång, men slutändan. För det är totts allt protagonisten vi följer, den som vi ska heja på oavsett om den är ond eller god. Lite grann som att... hur du än vänder på dig så kommer rumpan alltid sitta där bak.

Får göra som man vill.

Samtidigt så är det nog upp till hur den enskilde författaren hur man vill ha sin protagonist Vs antagonist. För när man väl förstår reglerna så kan bryta mot dem. Jag däremot, är inte riktigt säker på att jag är där än... men en dag så kanske.

Hur som helst, nu så får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ta väl hand om er nu. Kram.