På rätt plats - Författare

Jag har noga övervägt och jag har funderat. Jag har planerat och tänkt noga igenom. Kommit på att jag nog gått lite vilse ändå. Att jag inte alls ska vara där borta, utan betydligt närmre hemmet. Därför har jag nu tagit ett avgörande steg, läst på, gjort ändringar som kommer skicka svallvågor in i framtiden. Dessutom skriver jag det i sten så jag kan inte ändra mig ... igen. Jag känner mig säker.

När man skriver en bok så har jag märkt hur viktigt det är att man väljer en plats som känns bra. Där man känner igen sig, där det känns rätt. Så nu har jag valt... äntligen.

Rätt plats.

Det finns många författare som inte bara blir kända för sina böcker, utan också för vart de förlägger sina historier. Viveca Sten har med framgång berättat historier från sommaridyllen på Sandhamn. Johan Theorin skriver spännande historier om Öland. Anna Janssons Maria Wern opererar på Gotland medan hennes Kristoffer Bark tar sig an Örebro län. Och sen... alla känner väl till Camilla Läckbergs Fjällbacka.

Alla dessa författare har valt platser där de känner sig hemma. Där de kan låta sina karaktärer operera genom deras ögon. Genom den värld de känner så väl. Det gör dessutom att de har möjlighet att låta fantasin få fritt utrymme och de kan stoppa in platser i den verkligheten som inte finns på riktigt. Och nu ämnar jag mig på samma sak.

Mina platser.

När jag började skriva på första boken förlade jag den utomlands och i Stockholm... det kändes inte rätt alls. Jag kände att jag beskrev en värld som jag bara sett glimtar av på Google maps. Jag kände att jag behövde plocka hem historien. Därför valde jag att placera resan i Åre. Men inte vilket år som helst utan 2004/2005 när man började fundera på ett stort hotellbygge i området. Mitt hittepåhotell kommer att rivas till slut.

Sen fick Emma vackert flytta ifrån Stockholm och upp till Gävle. Jag vet att det finns författare som tidigare förlagt sina historier i Gävle. Ändå kändes det som ett bra beslut. Jag bor här nu. Jag vet hur det ser ut nu, men också hur det såg ut då. Men visst jag drömmer också om att i framtiden skriva en bok som jag förlägger i min födelseort Karlskoga. Fast kanske hur det var då, inte hur det är idag.

Avslutningsvis.

Jag har förstått det så att platsen där man förlägger sina historier är kanske viktigare än man först tänkt sig. Miljön speglar såklart av sig i historien. Och desto bättre du känner området desto trovärdigare skriver du. Dessutom har du också möjligheten att låta fantasin skapa platser som inte finns på riktigt men som ändå smälter in i omgivningen i din historia.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ta hand om er.