Se upp för det negativa - Övning 73

Jag vet med mig att mina karaktärer kan ibland bli för negativa. De suckar här och de suckar där och känner sig låga i största allmänhet. Samtidigt kan jag inte gå åt andra hållet där alla ler och är glada trots att det händer jobbig och kanske till och med otäcka saker i deras närhet. Det gäller att hålla en balans...

Författare, även jag som aspirerande, förväxlar ofta negativitet med dramatik. Och man kan fråga sig varför det blir så.

En anledning är att det kanske är lättare att ge karaktären en långdragen suck än att gestalta dramatik. Låta dem klaga, vara irriterade istället får att låta dem vara konstruktiv, den som hittar lösningar och den som är drivande. Gärna med en dos självironi.

"För mycket negativitet kan bli så tröttsamt." Hon rynkade pannan och suckade djupt.

Det negativa är inte det konstruktiva, det sätter stopp för dramatiken. För utvecklingen. Men visst, negativitet kan användas som något positivt, men bara om det dyker upp då och då. För en protagonist kan också bli deprimerad och ha sin problem, men om det blir ett konstant tillstånd så finns det risk att man tröttnar på den boken, tröttnar på den protagonisten. Negativiteten kan sen också stå i vägen för att utveckla scenerna framåt. Så till dagens övning.

Övning: Gör protagonisten mindre negativ.

Jag hatar mitt jobb. Det är enformigt. Och chefen är bara kall och hård. Men kollegorna är inte mycket bättre. Små besserwissers hela högen. Precis som min mamma.

Svar: Här skriver jag om texten ovan, fyller ut den och får in lite mera positivitet. (Om det går.)

Jag har jobbat här på Ica i snart femton år. Och visst jag har fått träffa många härliga människor, men att sitta i kassan dag ut och dag in sliter på ryggen. Ta varan från vänster, beepa, lägga den åt höger, upprepa. Man behöver ingen högskoleutbildning för det, om man säger så. Önskade bara att jag vågade söka nytt jobb.

För tänk om... vilken dröm det skulle vara att få jobba med en chef som är vänlig och förstående. Att ha kollegor som som lyssnar och är sympatiska. Som är ens vänner även utanför jobbet. Någon jag kan anförtro mig åt. Någon som finns där i vått och torrt. Någon att fika med. Inte bara en kollega utan också en vän.

Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Chefen är kylig och orättvis. Kollegorna är små besserwissrar, precis som mamma. Hon är minsann så gammal att hon upplevt allt. Men hon har rätt i en sak, tålamod är en dygd.

Det var allt jag hade att bjuda på idag. Ha nu en fortsatt bra dag och sen en skön helg. Tack för att ni läste. Snälla, dela även om du tror att ingen av dina vänner har intresset. Tack! Ta nu vara på er och sen även varandra.