Ska jag fortsätta - Reflektion

Jag har bloggat i närmre bestämt i 13 år. Så klart har bloggarna varierat i antal och det jag bloggat om. Jag har bloggat om politik, hockey, motorsport, skrivande och så vidare. Antalet läsare har varierat, precis som min ork. Damhockeybloggen hade nog flest läsare men den krävde väldigt mycket av min tid. Dessutom lyssnade jag på mina vänner som inte hade intresse av att läsa om sport.

*Media från Pixabay, redigerat i Wix.

När jag slutade med sporten dalade mina läsarsiffror. Och snart kan de faktiskt inte bli färre, då har jag inga läsare kvar. Så illa känns det.

Varför blogga.

Som jag nämnde inledningsvis lyssnade jag på mina vänner när det kom till vilket ämne jag skulle blogga om. Sport var uteslutet, även politik. De ville läsa om mig. Så för för ungefär 9- 10 år sedan delade jag upp bloggarna i hockey och om mig. Gissa vilken blogg som hade mest läsare, det var inte den om mig. Jag började undra vad jag gjort för fel och jag tappade all min ork.

Jag lade ner alla bloggar och började blogga om mig och mitt skrivande. Gick med i en författargrupp Facebook. Och nu hittade jag mina läsare... jag var så glad ända tills de sparkade ut mig utan förvarning eller en enda förklaring. Jag vet att jag inte bröt mot någon av deras regler, ändå, utkickad blev jag. Sen dess har mina läsarsiffror dalat och jag har på allvar börjat fundera om det är någon vitts med att jag bloggar över huvud taget.

Vilka bloggar slår.

Mina så kallade vänner som jag har haft genom åren var tydligen inte så lockade av att läsa om mig så som de påstod. Men det har fått mig att fundera på vilka bloggar som slår. Vilka som får läsare. Jo de som bloggar om dagens outfit. Om sina katter, om mode, om smink och hur du ska inreda. Eller bara om sin vanliga vardag. Men allt detta är ytligt.

Jag vill blogga om reflektioner, om tankekorn och om mitt skrivande. Om min resa mot utgiven författare (hur lång den nu blir). Inte något ytligt tjafs. Men det lockar tydligen inte. Jag säger inte att alla vänt mig ryggen, jag vet vilka jag har stöd av. Jag syftar på de där som sa vad jag skulle skriva om och som sen kommit med lustiga ursäkter till varför de varken läser och än mindre delar. De som sagt en sak men gjort något helt annat.

Avslutningsvis.

Jag har aldrig tänkt bli rik på att blogga. Eller ens känd. Men när de som påstod sig stå mig närmast inte läser så sårade det mig lång mer än jag någonsin kunde tro. Och varje gång jag tänker på det gör det ont i hjärtat. Jag trodde på allvar att de skulle backa upp mig. Men jag hade fel. Därför börjar jag nu efter 13 års bloggande att ifrågasätta om det är det jag ska hålla på med.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack ni som tog er tid att läsa. Snälla dela om ni vill att jag ska kämpa vidare. Ha nu en fortsatt bra dag. Ta hand om er och varandra.