Skrivspråket - Tankekorn

Varje ord har en betydelse. Varje ord betyder något i en mening. Varje ord är med och bygger upp spännande historier som man väljer, att ibland, läsa mer än en gång. Ibland kan det vara svårt att hålla reda på vad ett ord egentligen betyder då det har en betydelse när man pratar, men en annan betydelse när man skriver. Ibland kan dialektala ord smyga sig med som betyder en sak på ens dialekt men annan sak i rikssvenskan.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Även om jag kanske har, lite över medel i, kunskap i svenska språket så är jag långt ifrån perfekt. Måste verkligen se upp med hur jag utrycker mig i skrift.

Sen.

Jag har en förmåga a att använda mig av ordet sen på fel grunder. Sen betyder att man är försenad, att man kanske är trög av sig eller bara långsam. Men jag använder mig av ordet sen istället för de mer korrekta termerna sedan. Jag har märkt att jag av gammal vara bara skriver sen oavsett. Men det är mer talspråk, inte så man skriver.

Jag har en förmåga att skriva att "Sen vände hon sig om" eller "Sen började det regna" och "Hon är sen". Nu kanske ni förstår förvirringen som kan uppstå här. Egentligen ska det stå "Sedan vände hon sig om" och "Sedan började det att regna" och "Hon är sen". Men det här är ingen isolerad sak. Helt är ett ord som slinker ur mig helt i onödan. Det blir inte bättre eller få mer eftertryck.

Flera ord.

Jag har också en förmåga att förväxla orden var och vart. Ordet var har med plats att göra så som "var är nycklarna?" "Där borta på bänken" på en plats. Vart på min dialekt betyder det samma som var. Men i det svenska språket handlar vart om en riktning. Som "Vart ska du gå?" "Jag ska gå ditåt". Men sen finns det fler ord än helt som jag överanvänder mig av. Ord som bara slinker ur mig i tid och otid. Inte nödvändigtvis fel, bara tjatigt.

Ett ord jag vet med mig att jag överanvänder mig av är nog. Det är inte helt fel att använda sig av det, men... ibland behövs det inte eller så kan man istället skriva ord så som troligen, antagligen, tillräckligt, visst och ändå. Sedan vet jag med mig att jag börjar för många meningar med och. Det är inte fel, men överanvänder man sig av det tappar det sin dramatiska effekt.

Avslutningsvis.

Jag lär mig hela tiden nya brister med mitt skrivande. Jag blir sakta bättre och bättre. Nu är det dessutom så enkelt att fråga sin Microsoft copilot vad ord har för betydelse och var/när de ska användas eller inte. Jag vill trots allt att det jag skriver ska bli så bra att jag blir utgiven. Fast händer inte det, ja då får jag ta tag i det själv på ett eller annat vis. Utgiven ska jag bli, oavsett.

Det var mitt tankekorn för idag, Hur jag utrycker mig fel. Tack för att ni tog er tid. Ha nu en fortsatt bar dag och ta hand om er.