Slumpmässiga möten- Reflektion

I våra liv stöter vi på många olika människor, i många olika roller. Människor som vi önskade att vi aldrig träffat. Människor vi kanske tar för givet. Människor som gör våra liv bättre, som gör oss glada och till och med hjälper oss i svåra stunder. Många av dessa ovan nämnda korsar alla våra vägar, på ett eller annat vis. Många av dem, inte alla, gör dessutom vårt samhälle till en mycket bättre plats.

Människorna som jag nämner här ovan kanske vi bara stöter på en gång i livet... Ibland ger mötet en bitter eftersmak, andra möten lämnar efter sig ett fint minne.

När man skriver.

När man knapar ihop sina historier så är det mycket man ska tänka på. Men en sak tror jag många kanske till och med glömmer bort. De där människorna som man kanske bara träffar en gång i livet och aldrig mer igen. Ett möte med en person som det aldrig blir uppföljning på. Och under en livstid så är det många människor, av olika anledningar, som korsar ens väg bara en gång och sen aldrig mer.

Handlar man på apoteket står där en person som ser till att du får rätt information till din medicin. Besiktar du bilen så finns det personer där som ser till att din bil är säker nog att köra runt med. Eller när du går och handlar mat. Reparerar din cykel. Som ser till att våra samhällen känns säkrare. Som hämtar dina sopor. Som bärgar din bil. Som tar emot din beställning på restaurangen. Som tar hand om dig när du är sjuk. Och så vidare.

Möten.

När jag började skriva på min första bok trodde jag att alla karaktärer som nämns i boken måste det finnas återkoppling till. Att de måste dyka upp flera gånger. De jag glömde bort var de där personerna som man bara träffar en gång. Och jag vet med mig att det måste jag bli bättre på. För det hör till allas våra liv och då borde det också höra till mina karaktärers liv.

Det ena ger det andra. Och man behöver inte ha uppföljning eller återkoppling till allt som händer i en bok. För min Emma kanske springer på en gammal dam som tappat ut innehållet ur sin väska. Emma stannar upp och hjälper damen att samla ihop sakerna. Och det är allt. Men det får på något vis in en verklighetsfaktor i det man skriver. För de där mötena, oavsett hur de utspelar sig, har vi alla varit med om. Inte bara en gång, utan många gånger.

Avslutningsvis.

Jag vet att jag kanske varit dålig på att ta med slumpmässiga möten i mina historier. De borde finnas där. Men jag kan inte heller stoppa in ett möte bara för att. För även om det är ett slumpvist måste det ända ha en viss mening. Tar vi damen ovan här som tappat saker... hjälper karaktären till så beskriver jag den som omtänksam och hjälpsam. Går den förbi tolkar vi nog den som lite egoistisk. Om den dessutom svär åt kvinnan kan vi nog tolka den som elak, kanske till och med med psykopatiska tendenser.

Nu så får ni ha en fortsatt skön dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ta hand om er och om varandra.