Som i en dålig roman - Författare
Jag vet med mig att jag inte kan kalla mig utgiven författare än, men idag tänker jag dela med mig tankar som om jag vore det. Och jag tänkte fundera lite på det där med inspiration från verkligheten. Om alla inspiration från verkligheten är bra inspiration? För ett par dagar sedan tittade jag på en dokumentär om styckningsmördarna. Ni vet, läkarna som anhölls efter att man hittat en styckad kvinna i sopsäckar. Och jag tänkte faktiskt att här kan man hämta bra inspiration...
Men denna historia är så makalös att man frågar sig om en sådan här historia skulle kännas trovärdig. Jag tror inte det. Jag ska försöka förklara varför.
Mordet.
Jag minns hur det harvades i pressen i omgångar om dessa läkare och deras fasansfulla handlingar. Jag var övertygad om att de var skyldiga. Det fanns trots allt vittnen till hela händelsen. Huvudvittnet var dessutom ett barn, dottern till en av läkarna. Det gjorde att man kände sig äcklad. Vem tar med ett barn när man styckar en kvinna?
Men det fanns fler vittnen, vittnen som som kunde binda dessa herrar till brottet. När de sen till slut blev friade från mord, efter flera år, blev jag arg. Klart de var skyldiga. Eller? För ett par dagar sedan satte jag mig ner och såg dokumentären från SVT och allt eftersom började jag förstå att detta måste vara en av de sämsta utredningar som någonsin gjort inom det svenska polisväsendet. Till och med sämre än fallet Tomas Quick.
Dokumentären.
Efteråt var jag som i chock. Nu tänker jag inte dra hela dokumentären här. Men se den, den var riktigt bra. Det jag kan säga är att de trovärdiga vittnena avfärdades framför vittnen vars vittnesmål inte gick ihop. De var "red herrings", rena villospår. Men det värsta var ändå dottern som påstods ha bevittnat styckningen.
Då tyckte jag det var vidrigt att släpa med ett barn. Men det visade sig att detta viktiga vittne bara var ett år när det begav sig. Ett år? Polisen pratade aldrig med barnet, utan utgick från vad mamman vidarebefordrade. Det var så mycket som gjordes fel i denna utredning att man häpnade. Det här ett så nära justitiemord man kan komma. Fruktansvärt.
Avslutningsvis.
Om denna historia var en fiction skulle den inte kännas trovärdig. Man skulle påstå att polisen skulle aldrig göra en sådan dålig utredning. Men jo, så var det. Antar att det stämmer att verkligheten överträffar dikten. Samtidigt så skulle det vara intressant att inspireras av historien, fast då får man göra den lite mer realistisk.
Det var det jag hade att bjuda på idag. Dela gärna. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha en fortsatt bra dag. Ta hand om er och om varandra.
Comments