Svartviken - Reflektion

Att förlägga en historia på en redan existerande plats kan ibland vara både enklare men också ibland svårare. Det enkla är att man vet precis hur det ser ut och man kan förklara sig efter det. Guida läsaren genom sin stad. Problemet är när staden inte helt och hållet passar in i ens historia. Då måsta man med sin fantasi lägga till element som annars inte finns där förutom i din berättelse.

När jag skriver så brukar jag använda mig av existerande platser. Däremot har jag lagt in element som inte finns där i normala fall men som passar in i min historia.

Trovärdigt.

Att skriva en bok, oavsett genre, så måste historien kännas trovärdig. Läsaren måste känna att så här kan det vara, även om du är långt ifrån verkligheten. Det här är en balansgång på en mycket tunn lina. För ramlar du åt ena hållet blir det tråkigt och förutsägbart, men ramlar du åt det andra hållet blir det tveksamt och överdrivet.

För det mesta så har jag hållit mig till platser som jag känner till. Undantag då jag förlade Dolda avsikter i Liechtenstein. Men efter det så har jag lärt mig en läxa. Det känns trovärdigare att beskriva en plats man vet hur det ser ut, en plats där du själv varit. Men när det nu kommer till Svart Opal - historien om Nadia har jag gjort ett undantag. Ja, på sätt och vis. Jag ska förklara mig...

Svartviken.

Från början var inte historien förankrad på en plast. Men efter hand hamnade historien i Sandviken. Mest för att jag bodde där på den tiden. Men till slut räckte inte Sandviken med omnejd till. Och där föddes Svartviken. Vissa ställen har jag döpte om, vissa områden och vissa vägar har fått nya namn. Men i grund och botten är det fortfarande Sandviken.

Men Svartviken fick flytta på sig. Och jag förlade staden söder om Stockholm och norr om Nynäshamn. Ett område jag trots allt har lite erfarenhet av efter att ha bott i Tyresö. Men det känns som en riktig plats ju mer jag skriver om det. Jag ser den framför mig, gata upp och gata ner. Vart polisstationen ligger, pyskhemmet, caféer och pubar. Och om jag kan se de framför mig bör det också bli mer trovärdigt för läsaren.

Avslutningsvis.

Svart Opal - Historien om Nadia är en gammal historia som växt från några noveller till en riktigt tegelsten. Och den fortsätter att expandera. Och det känns riktigt spännande. Förhoppningsvis kan jag skriva klart den nu innan den eventuellt försvinner eller går sönder. Lite därför som jag bloggar den. Bara ännu ett ställa att spara den.

Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta nu hand om er och varandra.