Sätter käppar i hjulet - Reflektion

Idag blir bloggen lite sen eftersom jag var och såg på när Norrbottens flygflottilj flög förbi i julgransformation över Gävle. Så mäktigt. Men idag tänkte jag spåna vidare på den övning 'planera ditt författarskap' som jag gjorde i fredags. För visst har jag funderat mycket på hur jag vill ha det och också på hur det ska gå till.

Jag har drömt i hela mitt liv om hur det kommer bli när man blir en författare. Hur det kommer kännas att se sin bok i handeln eller möta folk som köpt min bok och vill ha den signerad.

Drömmen.

Jag ser framför mig hur jag sitter och skriver på mina historier, hur jag jobbar med dem i omgångar och redigerar till absurdum. Hur bokförlaget läser igenom den, har några saker som jag måste rätta till för att sen ge ut den. Den kanske inte blir en bestseller, men den säljer tillräckligt bra för att jag ska få en liten extra slant i månaden.

Det är det jag sett framför mig... Det har liksom aldrig varit för att tjäna stora pengar eller bli rik på författarskapet som lockat. Utan att får göra något man känner sig bra på och som sen kan leda till att roa andra. Någon som kanske tycker om att läsa min bok lika mycket som jag tyckte om att skriva den. För även om skrivandet blir mer än jobbigt många gånger så är det ändå givande.

Käppar i hjulet.

Jag vet vad jag vill med mitt skrivande. Jag har mål. Och ett av dessa mål har jag nått, jag har skrivit klart en bok. Nu gäller det att skicka in den. Det är inte det att jag inte kan ta ett nej, jag är rädd för att jag bara ska få nej. Jag har visserligen skickat in boken till några förlag som såklart sagt nej. Undantag ett förlag som jag tackade nej till. Men där är jag nu...

För istället för att bara skicka in boken till olika förlag så sätter jag käppar i mitt eget hjul och börjar ifrågasätta mig själv. Ingen kommer att se mig. Ingen kommer tro på att jag kan skriva. Ingen kommer tro på att jag klarar av det. Att jag inte har det som krävs och därmed bara får nej oavsett vart jag vänder mig. Fast jag kan omöjligt veta det om jag inte försöker.

Avslutningsvis.

Nu är det dags för mig att på riktigt sätta mig ner och se över vad det är jag vill med mitt skrivande. Göra en lista som kanske kan komma bli den viktigaste att-göra-lista jag någonsin gjort. Men sen också följa den utan att börja tänka 'men tänk om' eller något annat som gör att jag blir som förlamad och inte gör något alls för att komma vidare.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Dela nu så jag får fler läsare. Ta hand om er nu och sen om varandra. Kom ihåg att ensam är stark, men tillsammans är vi starkare.