Tiden - Reflektion
- Diana Ramkvist
- 24 mars
- 2 min läsning
Det enda vi kan vara säkra på är att tiden är beständig. Något som sker om och om igen i en oändlighet. Samtidigt är tiden är en grundläggande betydelse i vårt levnadsätt som gör att vi kan redogöra för omständigheter till det som har skett, till det som sker just nu och till det som kommer hända i framtiden. Något som ger oss en ordnad sekvens av händelser.

Trots att tiden är oändlig finns det aldrig tid nog. Det är det jag känner för det allra mesta. Det finns aldrig tillräckligt med timmar eller ork för att hinna med allt man vill göra.
Vill så mycket.
Men det finns så mycket som jag vill hinna med att göra. Men det känns som om tiden bara smiter ifrån en. I synnerhet nu när vi skaffat oss en ny hobby, ett litet fritidshus. Där finns det så mycket att göra att det räcker en hel livstid, om vi vill. Visst, vissa saker måste på plats innan den dagen vi eventuellt bestämmer oss för att flytta dit.
Men jag vill också hinna träffa vänner och familj. Men när det passar som bäst är på helgerna och då är vi oftast i stugan. På söndagarna åker vi ofta hem för att vi är trötta och behöver vila upp oss en stund innan en ny vecka dyker upp med nya möjligheter. Det känns lite som om vårt liv har blivit så inrutat att vi inte hinner med allt vi vill göra.
Tiden rullar på.
Det finns så mycket som jag vill göra men veckorna rullar på en efter en och till slut har det gått månader. Till och med år. Det känns som tiden aldrig räcker till. Dessutom när jag ser mig omkring så ser jag att lägenheten behöver storstädas. Vi har liksom inte hittat orken att göra det. Men nu när solen skiner in genom våra smutsiga fönster så ser man hur dammigt det är.
Sen behöver jag renas ut bland alla våra saker. Bestämma vad vi ska behålla, vad som ska till återvinningen och vilket som ska kasseras. Sen när man bestämt sig vad som ska iväg på ett eller annat vis så ska man hitta tid att köra iväg det. Så inget är bara... och tiden rullar på i sin vanliga takt.
Avslutningsvis.
Tiden går för fort. Det kan ingen komma ifrån. Men det är bara att gilla läget och sen ta det därifrån. Först och främst ska jag, utöver att blogga och skriva, storstäda hela veckan. Till helgen ska vi åka upp till stugan och riva. Men jag hoppas jag hittar någon tid mitt i allt detta att också hälsa på en vän, om den har tid. Och att jag en dag blir klar med min bok...
Det var allt för idag. Tack för att ni tog er tid att läsa min reflektion. Ha nu en fortsatt bra dag. Ta hand om er och om varandra.
Comments