Tänk om - Tankekorn

Jag börjar få upp tempot en smula med att slutredigera min bok. Det har blivit ett par små ändringar i historien för att den ska bli mer spännande och få bättre flyt. Men i och med det börjar tankarna kring bokförlag dyka upp. Vart ska jag skicka mitt manus? Kan jag skicka det till bokförlag jag skickat den till förut? Men framförallt hur ska jag få ihop ett följebrev som innehåller all information det ska ha på bara en liten ynka A4-sida?

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Det är nu som mina små rädslor börjar dyk upp... tänk om inget händer? Tänk om det händer? Vad gör jag när saker och ting kommer i rullning? Just nu vet jag faktiskt inte.

Ej antagen.

Jag ska erkänna att jag är rädd att jag kanske aldrig kommer bli antagen. Att jag bra kommer få nej. Den rädslan är överhängande. För hur många bokförlag kan jag skicka min bok till? Hur många nej kommer jag orka ta? Kommer jag tappa orken och misslyckas med min livslånga dröm? Jag all den här rädslan finns där även om jag kanske inte pratar så mycket om det.

Dessutom försöker jag slå den ifrån mig. Försöker ständigt övertala mig själv att jag ska lyckas. Men vad händer om jag inte lyckas alls? Ja då får jag börja samla pengar och ge ut boken på egen hand. Men det skrämmer mig mest av allt. Jag har ingen kunskap om att ge ut en bok. Jag har ingen aning hur jag ska få ut den i handeln och få den såld.

Antagen.

Men jag är också lite rädd för att bli antagen av ett bokförlag. Jag har ingen aning om vad de vill ha utav mig förutom mina böcker. Hur kommer de att reagera på att jag har en sjukdom som gör att jag kanske inte har samma ork och energi som en vanlig normal människa. Att jag kanske inte orkar med en turné runt om i Sverige.

Men såklart min dröm är att bli antagen. Men det skrämmer mig. För om jag nu bli antagen vad ska jag sikta på då? Ja förutom nästa bok, nästa bok och nästa bok. Men det måste finnas något mer att sikta emot. Eller? Eller är det så att när jag fått ett bokkontrakt så har jag också signat upp för att skriva för resten av mitt liv. Pensionen bye, bye.

Avslutningsvis.

Om man bortser från alla mina rädslor så vill jag bara skriva. Också ge ut böcker på ett eller annat vis. Jag vill inte bli en vanlig pensionär. Jag vill bli en skrivande pensionär som ger ut böcker och som kan tjäna en liten slant på det. Svårare än så behövde det inte vara. Eller?

Det var det jag hade att bjuda er på. Tack ni som läser. Ha en fortsatt fin dag och ta hand om er alla.