Var sak, sin tid - Tankekorn

Jag har ett problem som jag har fått kämpa med i hela mitt liv. Jag har visserligen efter mycket tränande blivit bättre på det. Inte helt bra, men mycket bättre. Ändå så stressar det mig mer än det kanske skulle behöva, om jag bara hade lite mera tålamod. Det sägs att tålamod är en dygd. Och i många fall är det bättre att vara lugn och inte tappa fattningen. Inte rusa in i någonting med huvudet före och göra något impulsivt och kanske rent av ett felbeslut. Som jag gjorde när jag började skick in min bok för tidigt.

Bild från Pixabay, redigerad i Wix.

Jag märker nu hur mitt lilla tålamod tryter eftersom saker och ting kanske inte vill gå så fort som jag hoppats på. Men var sak, sin tid.

Skriva bok.

Jag trodde, min enfaldige fan, att det skulle ta max två år att skriva min första riktiga bok. Observera min försa bok. Men det är den första boken som alla kan lära sig alla misstag på så man slipper göra sedan. Men jag trodde att jag skulle skriva den i "ljusets hastighet" och vara klar på en gång. Det var jag inte. Inte på långa vägar.

Men jag började skicka in den i alla fall för ett par år sedan. Jag fick bara nej. Undantag ett förlag som ville skinna mig på pengar. Men nu är jag glad att jag fick nej eftersom boken, jag insåg det till slut, inte ens var i närheten av bra. Därför satte jag mig ner och skrev om den. Grundhistorien fick vara kvar. Men jag bytte plats, tog bort karaktärer och gjorde en helt ny uppläggning.

Skriva klart.

Men nu har jag skrivit klart boken. I princip. Följebrevet är så gott som klart. Nu väntar jag tålmodigt på att min man ska läsa klart boken och komma med sina kommentarer. De kanske inte är så viktiga för bokförlaget, men de är viktiga för mig. Men gud så det testar mitt tålamod. Men som jag sa ovan, var sak har sin tid och det är ingen idé att pressa fram ett resultat. Det blir sällan bra då.

Om det är något jag lärt mig de senaste fem-sex åren är att skriva sin första bok måste få ta tid. Nu vet jag lite bättre hur saker och ting ska göras. Inte helt, men mycket mer. Det är tålamodsprövande att skriva en bok. Men efter allt arbete som jag lagt ner på Dolda avsikter så var det värt det. Varenda minut. Och nu börjar jag se ljuset i tunneln. Tålamodet har betala sig väl. Snart. Hoppas jag.

Avslutningsvis.

Just nu medan gubben läser min bok, jag försöker få ihop ett följebrev, så har jag dessutom börjat skriva på bok nummer två som jag valt att kalla Falska spår. Det känns oerhört spännande att ta Emma Elliot vidare på nya äventyr. Men först måste jag hitta en bokförlag som gillar det jag skriver.

Det var det jag hade att bjuda på. Tack ni som läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hend om er.