Våran dag idag - Personligt

När jag var barn drömde jag aldrig om den stora kärleken eller ett maffigt bröllop med en klänning som påminde om en enorm gräddbakelse. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig i vilket fall som helst, så varför drömma om det. Det fanns andra saker jag istället drömde om... jag drömde om att bli omtyckt. Få vänner. Att bli accepterade för den jag var.

Men min största barndomsdröm var nog ändå att få bli författare. Få skriva långa spännande historier som andra ville läsa. Och den drömmen lever än.

Genom skrivandet. Jag kände mig många gånger så annorlunda gentemot mina jämnåriga klasskamrater att jag inte ens kände mig hemma på denna planet. Att jag för alltid skulle vara en outsider. En udda varelse som inte var smart nog att lära sig saker. Som led av för mycket fantasi. En lögnare, en hypokondriker, ett energiknippe ingen orkade med.

Jag flyttade hemifrån, fick vänner. Men omständigheter gjorde att jag aldrig hade ro i kroppen att stanna på en plats. Jag kände mig aldrig hemma. Under vägens gång fick jag också höra att jag var en lögnare, en jobbig person, svårt att acceptera andra människor, misstänksam och negativ. Det som räddade mig varje gång var mitt skrivande.

Själsfrände.

Men så började jag prata med en "skum" snubbe på nätet. Vi pratade i flera månader innan vi kom överens om att träffas. "The rest is history." Vi förlovade oss rätt snabbt. Efter två år så gifte vi oss. Så idag är inte vilken dag som helst, idag är det våran dag. Och vi firar kristallbröllop. Idag har vi varit förlovade i 17 år och gifta i 15 år. Jag hittade till slut min själsfrände.

Han är den som stöttar mig oavsett, som tror på mig och som finns där när jag behöver stöd. Han jag aldrig trodde att jag skulle träffa har nu stått ut med mig långt mycket längre än alla andra. Men visst, vårt förhållande har haft sina upp och nedgångar, precis som alla andras. Det är är inte perfekt, men vi kämpar på, tillsammans...

Avslutningsvis.

Jag försöker alltid lära mig av mina och alla andras misstag. Det utnyttjar jag sen i mitt skrivande. Ja till och med det jag fått erfara, både bra och dåliga stunder, i mitt förhållande. Men jag kopierar aldrig rakt av. Jag plockar en detalj här och en detalj där och pusslar jag ihop det. Sen flätar jag och tråcklar in det i mina berättelser. För skriver man om det man känner till så blir det mer trovärdigt.

Nu får ni ha en fortsatt skön dag. Tack för att ni tog er tid att läsa. Ta hand om er och om varandra.