Att utvecklas - Reflektion

Att skriva handlar om att låta sig själv att utvecklas. Båda personligen och i sättet man använder sig av ord. Att hela tiden hitta nya sätt att utrycka sig på och hitta vägar fram till nya spännande historier. Men också hur man utvecklas som person. Dessutom tror jag på att man aldrig kan bli helt fullärd som författare. Tror man på det så tar man nog sig själv på lite för stort allvar och man riskerar att skriva om samma bok om och om igen. Precis sådana författares böcker brukar jag undvika att läsa...

Bild från Pixabay, redigrad i Wix.

Jag vill aldrig bli den där författaren som tror att man kan bli fullärd. Jag vill vara nyfiken, lära mig nya saker och utvecklas.

Mina övningar.

Det finns en baktanke med att jag gör alla dessa övningar och att jag skriver dikter som noveller. Att jag bloggar. Jag gör det för jag strävar alltid efter att bli lite bättre. Lära mig nya sätt att utrycka mig på. Och det bästa av allt är att övningarna i sig inte behöver bli bra. Det handlar inte om att de ska bli det bästa jag gjort, det handlar om det bästa jag vet ... att skriva.

När jag gick mot ett Professionellt författarskap sa mina lärare att det enda som gör att man kan bli bättre var att skriva, skriva och skriva. Ju mer man skriver desto större chans har man att bli bättre på det man gör. Och jag vill såklart utveckla mitt skrivande. Det är därför jag har gjort alla mina skrivutmaningar, alla dessa övningar jag lägger ut på fredagar.

Skriva olika saker.

Jag tror dessutom på att om man som romanförfattare skriver noveller, dikter och kanske barnbok som ungdomsbok så breddar man sitt sätt att utrycka sig. Allt som man skriver behöver såklart inte läggas ut i en blogg eller ens ges ut i någon form alls. Det handlar om att på något vis aldrig riktigt ge upp på sig själv och det man äskar att göra. Eller den bok man jobbar med för den delen.

Ett annat råd mina lärare gav var att om man fastar i sin roman så kan man sätta sig ner och skiva på annat, bara för ett ögonblick. Att göra en skrivövning brukar vara det som gör att det lossnar för mig. Jag får tänka på annat en stund och det är då som idéerna brukar dyka upp. Sen kan man med gott samvete och glatt humör återvända till boken igen med ny energi.

Avslutningsvis. Jag har nu försökt få en bok klar i så många år att det nästan är pinsamt. Inte riktigt, men nästan. Men det har också handlat om att utvecklas. Att bli bättre. Jag behövde den här tiden för att bli mitt bästa skriv-jag. Och det i sin tur kanske leder till att jag får min bok utgiven. En dag.

Det var det jag hade att bjuda på idag. Tack ni som läser. Ha en fortsatt bra dag och ta hand om er.