Det jag skriver har jag dagdrömt - Tankekorn

Att komma på en historia att pränta ner på papper är inte alltid så lätt som det låter. Vart börjar historien? Vilka ska det handla om? Vem är protagonisten? Vem är antagonisten? Vilken miljö ska de röra sig i? Vilken genre? Hur det ska sluta? Hur lång ska historien vara? Hur ser tvisterna ut? Ja och så vidare. Frågorna man ställer sig själv är många. Och svaren kommer inte alltid på en och samma gång.

Men frågorna bör ställas och de bör också svaras på. Ingen historia uppstår i tomma intet. Fast, allt börjar såklart med en idé. Ibland en väldigt liten. Och i och med att man svarar på dessa och andra frågor så växer en historia fram.

Jag dagdrömmer. Vissa skulle säga att jag fantiserar, medan jag kallar det att dagdrömma. För i fantasins värld finns det inga gränser. Där kan vad som helst hända. Men i och med att jag skriver i en genre där det ska kännas realistiskt så måste jag välja ut de bästa bitarna att skriva om.

Låter kanske enkelt. Men det gäller att veta vilka bitar som passar in, som känns verklighetsförankrade och vilka som är bra nog. Men dagdrömmeriet hjälper mig att se vad som känns realistiskt och vad som är rena fantasin.

Jag har aldrig huvudrollen.

När jag dagdrömmer brukar jag aldrig sätta in mig i huvudrollen, inte heller i en biroll. Däremot brukar jag tänka, tänk om.

Till exempel: Tänk om jag vore en ung men ganska alldaglig kille från en finare familj som jobbar som polis. Tänk om han möter den lite äldre men kriminell och sofistikerade kvinnan som jobbar på en pub. Hur skulle deras möte se ut? Skulle han låta sitta arbete påverkas av henne? Vilka motgångar skulle de möta? Hur skulle deras familjer reagera på deras vänskap? Skulle de vara goda vänner eller ett udda par? Och om de blev ett par skulle de klara den utmaningen? Skulle en eller båda av dem behöva ge avkall på sitt liv? Krockar deras värderingar? Ja och så vidare.

Har alltid dagdrömt.

Att dagdrömma har varit något jag gjort ända sen jag var barn. Då berodde mer på att jag ofta var ensam. Men genom att dagdrömma har jag kunnat fördriva långtråkighet, klara av jobbiga stunder och få stress och nervositet att försvinna. Med åren ha det blivit en del av mitt liv, en del av min vardag som jag nu utnyttjar för att komma på, utveckla och skriva mina historier.

Men nu ska jag fortsätta med att dagdrömma... men först skriva lite.

Nu får ni ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta nu hand om er och om varandra.