Dimmig i huvudet - Blogginlägg

Så var det måndag igen... och jag känner mig inte riktigt på mitt vanliga kreativa humör som jag annars brukar göra efter en helg. Och trots att jag sovit bra i natt så känner jag mig lite lätt urlakad. Men om jag skulle låta min trötthet styra vad jag skulle göra så skulle jag inte göra något alls. Därför så försöker jag ta tag i den hör dagen som jag tar tag i alla andra dagar i veckan, jag biter ihop och låter rutinen ha sin gång.

Rutinerna är de som håller mig uppe och igång. Som göra att jag orkar, men visst önskade jag att jag slapp vara trött. Men innan jag går mer in på det ämnet tänkte jag berätta lite om helgen.

Helgen i korthet.

I fredags handlade vi som vanligt. På kvällen tog vi det lugnt, åt gott och tittade på teve. Men vi glömde bort Idol så det såg vi istället på lördagen. Men vi fick avbryta Idol-tittandet mitt i för att åka och hälsa på min dotter som bjöd på kaffe och tiramisu som hon gjort själv. Men innan vi hamnade framför teven eller åkte till min dotter tog vi en stärkande promenad i stadsparken.

Vi insåg när vi gick där hur mycket vatten det är för att vara november. Det är långt ifrån hur mycket vatten det var i somras, ändå är det högre än normal. Det är det överallt nu. Något vi också märkte när vi, med medhavd fika, tog en biltur i söndags. Det var så skönt att få komma ut i naturen, sitta vid en sjö och dricka varmt kaffe. Sen tog jag några foton med... såklart. Ingen tur utan kamera.

Trötthet.

Som jag nämnde ovan så är det mina rutiner som håller mig uppe och igång. Det som gör att jag inte riktigt hänger med är att jag ständigt (mer eller mindre) känner mig dimmig i huvudet. Och idag är inget undantag. Allt som man ska göra går lite som i slowmotion.

Dessutom gjorde fikat hos min dotter och bilturen att jag nu sitter här och känner mig näst intill slutkörd. Och bara det är tröttsamt. Ibland önskade jag att det fanns något jag kunde göra för att återhämta mig och återfå lite av mina krafter. Men allt jag gör, ja, det gör mig trött. Gör mig dimmig i huvudet.

Avslutningsvis.

Men samtidigt ska jag nog vara glad att jag inte är så dålig att jag inte klarar av något. Jag klarar trots allt av att skriva (även om det tar sin tid), att pyssla och hålla hygglig ordning i hemmet. Jag orkar att ha mina rutiner.

Nu så får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er. Kram