Första meningarna är de viktigaste.

Senaste tiden har inte levererat så mycket sömn som jag önskade. Därför har också mitt skrivande blivit lidande. Jag har fortfarande inte skrivit mer på min uppföljare. Jag har inte heller skickat in mitt färdiga bokmanus till flera bokförlag. Orken finns helt enkelt inte.

Men det har fått mig att tänka en hel del på skrivande. Bland annat ett råd som många så kallade kunniga inom skrivande generöst delat med sig av. Och det är att vill man skriva en bra bok är inledningen viktigast. Det är med de första meningarna som man ska väcka läsaren nyfikenhet. Nu beror det kanske lite på vilken genre man skriver i, men ska man skriva kriminalroman bör man nog kastas direkt in i en scen.

Nu sitter jag och läser 'Berättelsen om Herr Roos' av Håkan Nesser. Faktiskt den enda bok jag läst av denna eminente författare. Men han har verkligen inte anammat detta med att kastas direkt in i handlingen. Men visst, första meningen får dig nyfiken. Sen händer det inte mycket mer. Boken fastnar rätt snabbt i en lite tråkig och lugn lunk. Inte ens när det sker en så kallad actionhandling så reagerar jag. Eller jo, jag reagerade ... med en suck.

Om jag tycker boken är bra? Okej, jag ska erkänna att jag läst bättre böcker. Men jag har också läst betydligt sämre. Det är en bra bok, rätt och slätt. Men visst, vill man ha en lugn och kanske lite sömnig kriminalroman så skulle jag rekommendera denna bok till dig. Men jag vill också påpeka att denna bok är välskriven och jag har lärt mig så mycket. För jag förstår inte hur man kan skriva om något så tråkigt utan att tappa en som läsare. För hur det än är så vill man veta hur det slutar.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Själv ska jag kasta i mig en sen frukost. Tack för att ni tog er tid. Ta nu hand om er och om varandra.