Jag vill så mycket - Blogginlägg
Jag började blogga för att jag ville nå ut till folk. För att jag ville dela med mig av mina tankar och funderingar. Men inte bara det, utan även av mina små dikter och en och annan novell. Till en början så gick det bra. Jag fick nya läsare och till och med en och annan kommentar. Alla kommentarer var kanske inte upplyftande. Men jag antar att om man sticker ut hakan så kommer det dyka upp människor som bara är där för att sänka dig.

Nu ska jag inte sitta här och gnälla över få läsare eller de få tråkiga kommentarerna jag fått. Det är inget jag skulle vilja läsa... därför lämnar jag det ämnet och går in på vad det är jag vill istället.
Älskar att skriva.
Ända sen jag lärde mig skriva har det varit det roligaste jag kunnat tänka mig att göra. Okej, jag ska erkänna att jag var urusel på att stava och hade svårt att lära mig grammatik och vad alla dessa ordklasser hette. Men jag gav aldrig upp. Jag lärde mig att använda ord på mitt sätt. Samtidigt som jag drömde om att bli författare, försökte jag behaga de omkring mig med att skaffa utbildning och arbete.
Men i bakhuvudet så gnagde skrivlusten. Behovet av att få utrycka mig. Så jag började skriva dikter utan att ha en aning om vad jag gjorde. När jag stötte på ett tufft år i mitt liv började jag skriva noveller. För att få feedback så började jag gå en skrivkurs. Och för första gången mötte jag likasinnade. Det ledde i sin tur till att jag många år senare valde att gå en författarutbildning.
Jag vill så mycket.
Det är nu många år sedan jag utbildade mig och jag sitter här och stampar lite på samma plats, frustrerande nog. Mycket beror nog på att jag inte vågar. Jag vill inte påstå att jag är feg, men jag är kanske lite för självkritisk. För vem skulle någon uppskatta något jag skriver? Ja, förutom min man som läser allt jag stoppar under hans näsa.
Men jag har gett mig den på att 2025 ska jag ta nästa steg. Året då jag tar mig i kragen och försöker förverkliga mina drömmar. Inte bara ett halvmesigt försök, utan ett allvarligt försök. Jag ska försöka få in fler läsare till mina bloggar. (har två). Hitta orka att engagera mig i andra. Skriva klart det jag skriver på. Skicka in min färdiga bok till bokförlag. Och sammanställa en novellsamling som jag själv ska ge ut.
Avslutningsvis.
Med denna bloggen så vill jag pusha mig själv att hålla vardagsrutin. Men jag vill också inspirera och uppmuntra andra att gå sin väg. Inte för att jag kanske kan lära ut något, men genom att dela mina mina tankar och funderingar få någon annan att tänka 'kan hon så kan jag'.
Det var dagens funderingar. Ha nu en fortsatt bra dag. Dela gärna min blogg. Tack för att ni läste. Ta hand om er och om varandra.
Comentarios