Jag ville skriva men...

Så var det måndag igen men inte vilken måndag som helst utan det är annandag påsk. Det är fortfarande första dagen på en ny vecka med nya möjligheter. Allt kan hända. Sen hjälper det ju till att man kanske också får tummen ur, om man säger så. Och jag lovar att jag skulle behöva gör vissa saker för att komma vidare.

Men det är väl lite så att man vet vad man har, inte vad man får. Så ibland är det tryggare, på något konstigt vis, att låta saker vara som de är. Eller så är det så enkelt att de planer jag hade inför helgen inte blev av.

Helgens äventyr.

Under långfredagen valde vi att inte gör så mycket. Vi tog en promenad, åt lunch ute och sen handlade inför lördagen. Och på lördagen packade vi bilen och for upp till Ljusne. Gubben fiskade medan jag promenerade runt. Sen for vi vidare och landade vid Vallviks havsbad. Där fikade vi och tog en liten promenad.

Innan vi valde att åka hem igen så stannade vi till vid en favoritplats. En plats vi ofta stannar till vid, Axmar bruk, och då i synnerhet den engelska parken. Vi promenerade runt och njöt av att vara i parken trots snöfläckar och vattenpölar.

Tankar på skrivande.

Förutom lördagens utflykt så hade jag tankar på att skriva lite men... jag säger men, för tankarna var allt annat än samlade. Jag fick idéer om min Svart Opal, om min fantasy och om det jag skriver just nu. Ja och lite till. Jag hade planer på att skriva men trots god vilja blev det inget skrivet. Inget alls.

Jag hade dessutom planer på att renskriva mitt följebrev men kom mig liksom aldrig för. Den splittrade hjärnan satte käpparna i hjulen på något konstigt vis, så jag fick inget gjort. Jo en sak gjorde jag (men hjälp av gubben) och det var att hitta info om en halvstor segelbåt och hur fort man kan segla.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er nu. Kram.