Kan man inte sluta kommentera.

Att skriva fiction som ska kännas trovärdig bör du förstå dig på hur människor fungerar, men också hur de inte fungerar. Psykologi helt enkelt. Men det finns en typ av personer som jag har tröttnat på. De ser bara sin sida av myntet och vägrar vända på det. Försöker inte ens förstå vad de på andra sidan går igenom.

Trött, tröttare, tröttast.

Hur som helst.. I morse fick jag äntligen sova ut för första gången på väldigt länge. Tyvärr har jag lång återhämtningstid. Har jag tur och får fortsätta sova ut några dagar till så är jag kanske lagom pigg till helgen. Kanske.

Men på grund av mitt trötthet så har mitt skrivande blivit oerhört lidande. Inte många meningar har skapats den senaste veckan. Det har gått så dåligt att jag nästan har fått dåligt samvete. Däremot har jag lyckats fundera på en hel del saker. Bland annat min uppväxt. Något jag påmindes om när jag slötittade på tv.

Socialt accepterat?

Som jag började inledningsvis så är jag trött på hur vissa överviktiga personer, oftast kvinnor, får för sig att det är socialt accepterat att vara smal. Men visst, man ska inte behöva höra kommentarer som fet kossa, fetto och andra nedvärderande kommentarer på grund av sin vikt. Det är aldrig okej... Fast, samma typ av personer har sen kommenterar nedvärderande mot de som är smala.

Jag växte upp som smal så jag vet. Dessutom är inget enskilt fall. Jag har träffat flera med samma erfarenhet. Jag har till och med vittnat om hur personer får kastat i ansiktet som "ska du säga som är så mager".

Nu var inte jag mager, jag var bara smal. Ändå talade de om för mig hur jag såg ut som om jag inte hade en spegel hemma. Jag fick höra allt ifrån att jag åt för lite, att jag såg sjuk ut, såg ut som en planka till att jag var direkt äcklig. När jag började högstadiet trodde sjuksköterskan på skolan att jag hade anorexia. Då tänkte jag hur många fler viktrelaterade kommentarer ska jag behöva utstå? Svaret: Jag fick utstå tills jag var trettio plus år.

Gått upp i vikt.

När jag fick hypotyreos började jag gå upp i vikt, cirka fyrtio kilo sammanlagt. Nu känner jag mig mer accepterad av omgivningen än när jag var smal. Nu får jag mer positiva kommentarer än när jag var smal. Så att det är mer socialt accepterat att vara smal är inte helt sant. Så kan vi inte bara komma överens om att inte okej kommentera någons utseende negativt.