Min fantasi räddar mig - Tankekorn
- Diana Ramkvist
- 22 jan. 2024
- 2 min läsning
Det är rätt så intressant det där med ens hjärna och hur den, eller i alla fall min, fungerar. Den är liksom aldrig riktigt tyst utan det mal på mest hela tiden. Ja till och med när jag sover så surrar det uppe i kolan. Men det har nog att göra med att min fantasi aldrig tar semester, aldrig är riktigt tyst. Det är som om den ständigt söker efter nya nya ämnen att fantisera sig runt.

Och förra veckan var det dags igen. Hjärnan slog igång fantasin ordentligt. Efter att ha sett många som lagt ut bilder på sig själv hur de skulle se ut som viking, rockstjärna, häxa eller hippie och så vidare så fick jag en novellidé.
Nytt skrivprojekt.
Jag laddade upp sida på sida, laddade ner bilder på mig och gubben. Summa summarum så sparade jag ner hela 215 bilder. Och det var långt ifrån alla som jag kunde ha sparat ner. Jag som hade en novellidé fick snabbt byta fokus. Det här var ingen liten novell, inte ens en serie noveller, utan snarare en serie med böcker.
Så... när jag behövde det som minst så skaffade jag mig ett skrivprojekt till. Det finns inte tillräckligt med timmar på dygnet för att jag ska hinna med att skriva allt jag vill. Så än en gång bannar jag min hjärna som gett mig ännu en bra idé som riskerar hamna i papperskorgen. Eller?
Min fantasi.
Men det där med fantasi är en skum grej ändå. Eller hur. För genom vår egen fantasi kan vi lösa alla tänkbara problem. I fantasin finns inga begränsningar. Du kan göra en rymdresa, en tidsresa eller bara en semesterresa. I fantasin kan du göra allt du inte kan göra i det verkliga livet. Dessutom kan ens fantasi vara en god vän.
För det är när jag har tuff period, eller måste göra något jag inte ser fram emot eller bara är uttråkad så är det min fantasi som räddar mig. Men den har också en förmåga att dra iväg och ge mig mer skrividéer än jag hinner med. Fast innerst inne tror jag att vi människor i allmänhet, inte bara jag, har belönats med (mer eller mindre) fantasi. Allt för att vi ska klara av våra liv lite lättare.
Avslutningsvis.
Så vad gav min fantasi för skrivprojektsidé den här gången då? Jo jag tänkt ta upp en gammal beprövad fantasi, nämligen tidsresande. Min protagonist kommer fara runt i olika tider och lura folk. Antagonisten i sin tur följer efter så gott den kan i hopp om att fånga protagonisten. Och vart kommer bilderna in? Jo de ska ge mig inspiration. Dessutom vara bild för varje kapitel som jag sen tänkte dela med mig av då och då på Nadias blogg. När det sker återstår att se...
Men nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni läste min blogg (dela gärna). Ta nu vara på er.
Comments