Mors dag & födelsedag.

Så har ännu en helg passerat med raketfart... knappt man hann reagera att det var fredag kväll så var det måndag morgon igen. Det är rätt knepigt ändå hur man kan uppfatta tid olika. Har du tråkigt uppfattas tiden som långsammare men har du roligt så förvinner den i ett svep. Och så var lite den här helgen. Med andra ord vi hade det alldeles för trevligt.

Men den här helgen var inte vilken helg som helst... jag fyllde nämligen år på mors dag. Vilket förstås firades mer än jag firat på många år. Och ska jag vara helt ärlig så för första gången på länge så såg jag fram emot att fira min födelsedag (som mors dag).

Helgen i kort.

Eftersom jag varit ensam hela veckan hade jag inte kunnat göra allt jag önskade... när gubben sen kom hem på fredagen var han såklart trött efter att ha jobbat på en mässa hela veckan. Därför gick vi och handlade det nödvändigaste uppe på stan och tog sen en skön kväll i soffan framför teven. Lördagen däremot var vi först på kalas. En väns yngsta dotter hade fyllt år och skulle uppmärksammas.

Sen åkte vi och handlade... så resten av dagen ägnade vi åt att städa och förbereda mat inför söndagsmiddagen. Det vill säga min dag (i dubbel bemärkelse). Sen under söndagen plockade man ihop det sista, fixade det sista med mat, dukning och så vidare. Sen kom gästerna. Matens serverades. Och sen umgicks vi.

Att bli ihågkommen.

Jul i alla ära med alla julklappar och så, men det är ändå på ens födelsedag som man vill bli ihågkommen. Det behövs inte mycket för att man ska bli glad. Det räcker med ett litet mejl, ett brev på posten eller ett meddelande på Facebook. Allt detta gör att man blir saligt glad.

Presenterna är bara en bonus. Och i år fick jag kanske inte så mänga presenter egentligen, men varje enskild sak betyder ändå väldigt mycket för mig. Det betyder att de lagt er en tanke på mig och sen handlat. Så ja, jag är så tacksam för det jag fick.

Glömma bort.

Med det finns nog inget som känns så sårande som när någon (som bör hålla reda på ens dag) inte kommer ihåg. Spelar ingen roll hur man vänder och vrider på det... födelsedagen är personlig. Blir man då bortglömd känner man sig med ens inte värt ett dugg och hjärtat känns sorgligt tungt. Fast nu är det så att alla människor betyder kanske inte lika mycket för en. Så enkelt är det.

Man kan inte heller bara ta för givet att folk ska släppa allt bara för att du fyller år. Eller ens bry sig. Dessutom är det mänskligt att glömma. Jag vet, jag har själv glömt födelsedagar som jag tycker jag måste komma ihåg. Så numera har jag dessa inskrivet i min kalender. För jag vill komma ihåg de människor som betyder något för mig så att de i sin tur vill komma ihåg min dag. Och då räcker det långt med att de bara skickar ett meddelande. Allt annat är bonus.

Nu får ni alla ha en fortsatt bra dag. Tack för att ni tog er tid. Ta hand om er nu. Kram.